Finaste
Jag har världens finaste fästman, han är verkligen den finaste mest omtänksamma man jag vet och jag är så glad att han kommer bli min man nästa år! Idag kom han hem med fina presenter till mig, en flaska vin, mitt favorit rosévin och en FITBIT! Jag blev så himla himla glad. Nu jäklar ska jag pressa mig själv. Promenera så mycket höfterna bara tillåter och komma i form. Långsamt men säkert.
Jag älskar dig!
Jag älskar dig Hanni, du är bäst! Tack för den fina fina presenten ❤️❤️❤️
Tårar
Jag läste precis om en liten tjej som är på flykt. Hon är 1,5 år gammal och har aldrig upplevt något annat än krig och flykt. Jag kan inte läsa sådant. Det gör ont i mig och tårarna börjar spruta. Jag kan inte ta in att en liten flicka i frejas ålder ska behöva sova på en filt i skogen vid gränsen till Ungern. Sova med mardrömmar om vad hon behövt gå igenom i sitt korta liv. Mina tjejer ligger tryggt i sina sängar medan hon ligger där, kall, ensam, utan trygghet och hjälp. Det gör ont I hela mig.
Man känner sig otillräcklig, det finns inte mycket man kan göra men jag gör det jag kan. Jag skänker pengar och jag skänker kläder. Imorgon åker en kasse med barnkläder iväg till någon som behöver. Jag hoppas att det kan göra någon skillnad för någon där ute.
Och jag känner enorm tacksamhet över att mina barn får ligga tryggt i sina sängar. Jag kan ge dem trygghet och värme och låta den få upptäcka världen på deras vis. Enorm tacksamhet!
Husjakt
Vår husjakt fortsätter och idag var vi på tre stycken visningar. Vi skulle gått på fyra stycken men när vi inte ens gick in i det tredje huset efter att ha sett den "stora trädgården" som var typ lika stor som vårt sovrum gav vi upp. De husen vi var på idag var alla tre så enormt falskt marknadsförda i bilderna på hemnet så i alla fall jag kände att jag tappade hoppet om att någonsin hitta ett hus. Tobbe är fortsatt positiv, det känns skönt för det behövs. Vi är väldigt förtjusta i tanken att kunna bo kvar i Enebyberg för vi trivs så otroligt bra här men det är svårt för det kommer knappt ut något här. Det känns skönt att vi inte har bråttom och måste flytta så vi kan låta den här processen ta lång tid, vi kan vänta på att vårt hus kommer ut. Det är bara jäkligt jobigt att vänta när man bestämt sig. Jakten går vidare och vi fortsätter missbruka blocket bostad och hemnet.
Efter visningarna åkte jag och Selmson ut till Åkersberga och fikade med Carro och magen. Selma var på hyfsat glatt humör och vi drack kaffe och delade på två sorters kaka. Alltid lika mysigt att få hänga med fina vänner. Nu ska jag ligga på soffan en stund och bara ta det lugnt.
Ett sådant hus skulle man ha, svärmors paradis :)
En milstolpe är nådd
Idag den 19/9-15 lyckades vi natta båda barnen samtidigt och kunde äta efterrätt och kolla på ett avsnitt av Narcos tillsammans i soffan. En milstolpe helt klart, att natta båda och få lite tid tillsammans som par är ovärdeligt. Nu hoppas jag att Selma ska börja sova lite längre innan matning på morgonkvisten och då kanske flytta in henne till hennes rum. Freja flyttade till eget rum vid 6 månader. Selma blir 6 månader den 9/10.
Mammans konstverk
Älskade syskonen, hur kan Freja vara så här fin mot sin syster? Hon är ju så liten men har så mycket empati. Hon gör allt hon kan för att få Selma glad när hon är ledsen. Fina fina Freja <3
Idag har vi haft en rätt lugn dag. På förmiddagen regnade det så jag och Freja stannade inne och bakade med trolldeg medan pappan var på tippen och slängde vår gamla säng. Freja var så otroligt fokuserad på bakandet och satt i 1,5 timme helt stilla och tyst och byggde med leran. Det var jag och Selma som tröttnade först. Att bara sitta där och baka och lyssna på musik, det var ju fantastiskt. Som jag längtat efter att bara sitta och pyssla lite med Frejski.
På eftermiddagen åkte vi hem till Mia med familj och fikade. Mia har opererats i veckan sången behövde bli lite bortskämd. Freja blev tokblyg men värmde upp sig lite efter en bulle och lite saft. Den tjejen flirtar med allt och alls just nu och har precis lärt sig säga "ja söt". Hon tar på sig kläder, lägger huvudet på sned och säger "ja söt". Jag dör! Jag undrar om hon lärt sig det av Skrållan i Saltkråkan :)
Nu ligger jag på soffan och njuter av lugnet. Tobbe spelar spel och jag har tittat på spring! En bra lördagskväll som går till historien som den när vi nattade båda barnen!
Trött, tröttare, mamma mickis
Åh herre Gud vad trött jag är. Ögonen faller ihop men ändå ligger jag här och skriver, jag borde gå och lägga mig men orkar inte förflytta mig från soffan.
Idag har jag varit på mitt första pass med Emelie som ska hjälpa mig att komma igång med träningen och kanske lindra lite smärta. Fy fan vad bra det känns efter första passet. Hon förstår verkligen mig helt och fullt och lyckades få till ett pass som jag verkligen tyckte passade mig perfekt. Mycket stretch för att släppa på alla spänningarna i min kropp vilket verkligen behövs. Hon sa så mycket kloka saker så jag känner mig verkligen trygg i hennes händer. Så det här ska bli kul!
Jag kom hem till en glad men trött Freja som hade hängt med morfar medan jag tränade och framförallt till ett skinande hem. Vi har haft städare här idag, så värt. Hon har till och med gjort en handdukssvan så det kändes som jag kom till ett hotell :)
Rekommenderar verkligen rent hemma till er som bor i Stockholm, vi är supernöjda!
Nej hörrni, nu ska jag sova! God natt!
Heja pappa!
Idag är en stor dag för Selma. Pappa Tobbe lyckades natta henne genom att lägga henne i sängen och gunga den. Vi har sådana där fiffiga vyssan lull tassar på sängen. Ett hett tips till småbarnsföräldrar! Hur som helst så är det i princip första gången Selma nattades utan tutte. Så en stor dag idag alltså. Härligt och jag tror det är bra för Tobbe med sådana segrar och sååå skönt för mig som verkligen behövde ett break från selmisen. Hon har inte varit på gott humör idag. Vi var på Ikea och hon skrek sig igenom stora delar. Hon kan bara inte äta när vi är på språng längre, hon har så extremt svårt att koncentrera sig om det händer mycket omkring henne. Jag ska nog ta med flaska i fortsättningen. Jag vill ju ändå försöka fasa ut amningen.
Nu ska jag gå och lägga mig och sova gott i vår nya säng som kom igår, så jävla skön! Äntligen en vettig säng som passar oss.
Natti natt
Jag ger inte upp
Jag har bestämt mig för att inte låta smärtan i kroppen hindra mig. Som min fina vän Jessie skrev så får jag göra det jag kan i min "pennkjol" och göra det bästa av situationen. Idag tar jag första steget mot att långsamt "komma i form" igen. När jag lämnat Frejski på föris gick jag ut och gick. 1,5 timme var jag och Selma ute och fick ihop 5,75 km. Jag hade bara lite ont i höfterna och på slutet hade jag ett sådant skönt lyckorus i kroppen så jag ville nästan springa, det gjorde jag såklart inte men fy fan vad skönt det kändes!!!! På torsdag ska jag träffa en tjej som heter Emelie, hon är pt och jobbar med post Natal träning och vi ska göra ett program med vibrationsträning som funkar med fogarna. Jag är taggad!!
Glad
Det är så roligt att skriva när ni kommenterar! Verkar som en del nya ansikten hittat hit, vad roligt. Jag blir glad.
Jag kom ihåg att fota idag, yey me!
Idag har jag haft en mysig förmiddag med min stora tjej. Vi åkte och träffade Frida och Misan och hängde i en lekpark i höstsolen. Freja åkte rutschkana såklart och bestämde över moster Misan som vanligt. Efter buset var det en trött tjej i bilen hem. Efter lite lunch var det någon som deckade.
Selma hade sovit nästan hela förmiddagen och sen legat och snicksnackat med pappa så de var nöjda och glada när vi kom hem. Det är skönt att Selma är så glad och nöjd nu, det känns betydligt mycket lättare att lämna henne vilket gör både mig ich henne gott. Tobbe tycker ju att det är mysigt att få egentid med henne.
Nu på eftermiddagen ska jag och barnen hem till min farmor och fika. Vi tar med oss moster Misan och min kusin Marcus och hans flickvän Mickis. Ska bli mysigt!
Jag kom ihåg att fota idag, yey me!
Åka rutschkana
Yes! Inatt sov båda barnen gott och det är piggare föräldrar som vaknade idag. Efter frukosten gick vi och köpte kaffe och sedan vidare till lekparken. Selma somnade i vagnen och Freja "ingade" (gungade) och vi åkte rutschkana. I början tyckte hon kanan var läskig så jag åkte med henne men det kom hon snabbt över och kastade sig sedan ut typ 3518 gånger innan vi promenerade hemåt igen. Mysig förmiddag med lilla familjen <3
En sovande Selma för några dagar sen när det var kyligare!
Jag inser att jag aldrig skulle kunna bli professionell bloggare för jag glömmer alltid att fota :)
Dagar som denna...
Fy tusan vilka dygn! Jag tror jag sagt det här förut men det tåls att sägas igen. Respekt åt er som har barn som aldrig sover på natten ni är superhjältar som klarar av vardagen ändå.
Vi är oerhört bortskämda med att våra barn sover. Självklart har vi haft perioder när de sovit dåligt men det har oftast varit enstaka nätter. Nu har vi haft två fruktansvärda nätter här hemma. Natten till igår vaknade Freja två gånger innan 01 och när hon sedan somnade ordentligt så började Selma vakna 1 gång i timmen och kom inte till ro. En trött morsa försökte vara hemma och ta det lugnt igår, kanske få sova medan Freja var på föris. Icke då. Rulla vagn var det enda som funkade för yngsta fröken Glavare så det var bara ut och knata. Hämtade en lycklig Freja på förskolan och sedan fick vi rycka ut och hämta hem en dålig pappa från jobbet.
Lillfisen <3
Natten till idag hade selmson ont i magen och vaknade var 20 minut från 01. När T väckte mig och sa att han skulle gå till jobbet trodde jag på riktigt att jag skulle dö. En dag med båda barnen efter två dygn utan sömn, yes! Jaja det var bara att göra det bästa av situationen. Åka till öppna och träffa Sandra på förmiddagen och hoppas på att båda skulle vilja sova när vi kom hem. Bra plan. Selma vaknade och jag insåg snabbt att den planen var bara att kasta i papperskorgen. Hon var på ett fruktansvärt humör och när hon vaknade ordentligt såg jag varför. Hennes ena öga var supersvullet och hade kletat igen och hon hade utslag i hela pannan. Blev lite orolig att det var någon reaktion på vaccinet så jag ringde vårdcentralen så vi fick komma dit och kolla. Snälla älskade Tobbe åkte hem för att hjälpa till med Frejski. Han var dessutom sämre nu igen så det var bättre för honom att åka hem.
Det var antagligen ingen allergisk reaktion för s utan en förkylning som satt sig på ögat men vi ska kolla äggallergi för säkerhets skull för reaktionen var vääääldigt lik frejas äggreaktion.
På eftermiddagen mådde Tobbe skit så jag och barnen gick ut på promenad och till lekparken. De var underbara båda två, som om de kände på sig att mamma behövde en lugn eftermiddag!
Nu har vi preppat för en bättre natt. Höjt upp selmas säng, gett näsdroppar och pysventilat magen. Freja har fått näsdroppar för Hon är också förkyld och nu hoppas vi på att hela den här familjen får en god natts sömn och får må bättre imorgon!
Lillfisen <3
Skitkropp
När jag var gravid med Selma hade jag alla åkommor man kan tänka sig som gravid utom en sak, foglossning. Jag klarade två graviditeter utan foglossning, jippie! Tji fick jag. Man kan tydligen få foglossning efter en graviditet och ja det fick jag.
I somras var jag ute och cyklade med Freja där bak och då smällde det till i ryggen. Sen kunde jag knappt gå. Jag gick till kiropraktorn som konstaterade foglossning. Han justerade lite och jag fick ett sånt där vackert bälte som man ska ha över höfterna för att stabilisera bäckenet. Det blev snabbt bättre men nu är det KATASTROF! Jag har så ont att jag mår illa. Häromdagen var jag ute och gick i en timme, inte långt, inte fort men jag rörde i alla fall på mig. När jag kom hem kräktes jag för att jag hade så ont. Jag orkar inte ha så här ont. Jag vill börja träna ordentligt, jag vill röra på mig men det går inte.
Jag pratade med min sjukgymnast som sa att jag ska tänka att saker jag inte kan göra i pennkjol ska jag inte göra, det är ju inte begränsande... Suck. Nu ska jag leva efter mina egna råd och tänka på att det är bara fem månader sedan Selma föddes och det tar tid för kroppen och blablabla men jag kan inte koppla bort den här skiten för det gör så satans ont.
Imorgon blir det promenad igen, långsam och tråkig men man måste ju börja någonstans eller hur? Peppa mig snälla!
Rakt i hjärtat
Igår såg jag bilden på den lille döda pojken liggandes i strandkanten. Den bilden berörde mig något oerhört. Det gjorde ont i mig när jag såg den, fysiskt ont och jag bröt verkligen ihop. Det blev så verkligt. Där låg en pojke, inte mycket större än Freja som inte kommer få växa upp. Så oerhört sorgligt och så fruktansvärt orättvist. Jag vill göra något men det är så svårt. Det känns som en så liten menlös grej att skänka pengar men allt gör skillnad.
Hur kan det bli så här i världen?
Idag känner jag mig så oerhört tacksam att mina barn får leva och växa upp i Sverige. Mina problem känns plötsligt så banala. Vi är friska, lyckliga, har ett hem att känna oss trygga i.
