Mickis

De senaste två veckorna har varit en mardröm. Jag har haft ångest och panikattacker om vartannat och mått riktigt riktigt dåligt. Jag mår fortfarande inte bra å försöker varje dag ta mig ur det här på andra sidan. Det kräver mycket av mig och jag har mina toppar och dalar. Jag är så oerhört tacksam för alla fina fina människor jag har runt omkring mig, som stöttar, tröstar, kramar, lyssnar och bara finns där. Tobbe, du är min klippa. Utan dig vet jag inte hur jag hade klarat det här. Med hjälp från psykologen och alla andra underbara människor som hjälper mig kommer jag ta mig ur det här men det kommer ta tid. Jag tänkte bara berätta så ni vet. Jag kommer skriva här när jag känner mig stark nog, men just nu är det bara för svårt med allt som rör runt i känslogrytan. Allt som annars är självklart kräver mycket av mig.
Vi hörs snart, stor puss från mig.