Mickis

Igår var första dagen med snö här i Stockholm. Solen sken och det var isande kallt. Tobbe köpte en pulka till Freja och vi pälsade på barnen och oss själva för att gå ut och njuta. Pulkapremiär för selmisen. Njae, riktigt så blev det inte. Jag hann vara ute i 35 sekunder innan jag bara skulle springa ner i källaren och hämta bebispulkan. Kom innanför porten och känner hur mitt högerben bara försvinner på det glashala golvet. Ser knät ligga, ja där det inte ska ligga... Typ 1 dm från där det ska ligga och jag bara skriker. Ligger där i trapphuset med knät ur led, Tobbe med barnen försöker hjälpa mig att vrida tillbaka det men det går inte. Så han får ringa ambulans. Ambulans och sin mamma för att hon ska komma och ta barnen. Herregud. Nu är knäet tillbakavridet och jag hoppar på kryckor, idealiskt med två små barn hemma. Inte. Fy fan alltså. Jag är mest bitter över att det var mitt friska knä som hoppade denna gången. Det suger. Nu jävlar ska jag bli stark som en jävla oxe och det här ska aldrig få hända igen!

Det fick bli tre bilder. Stora Morgonpaket under granen till barnen. Bord och stolar! Selma tog sina första krypsteg på riktigt och Hampus kom över på julfrukost precis som han gjort de senaste tre åren. 

En suddig bild med tre lyckliga flickor får representera den här luckan. Jag ser mig själv som en närvarande och kärleksfull förälder men som kan säga ifrån när det behövs (det behövs med en trotsig två-åring!). Jag hoppas att mina flickor håller med och jag hoppas att de kan känna att de kan prata med mig om allt när de blir större!

Den här säger allt. Barnen barnen barnen. Det har inte varit mycket egentid i år men deg för inget för jag älskar dessa två tjejer mer än jag någonsin kunde förstå innan jag blev mamma. Jag gör allt för er tjejer, allt!!

Phew säger jag bara, det här kommer bli ett långt jullov. Lilla fröken bestämd har beslutat sig för att sluta sova middag. Ett beslut som hennes föräldrar inte stöttar eftersom inte alls är redo för det. Hon är så trött på eftermiddagen/kvällen att allt blir en kamp. Jag hoppas innerligt att det bara är en fix ide som hon glömmer bort inom ett par dagar. Det skulle vara bra om hon sov på julafton så hon orkar med paket och tomten. Vi får se hur det går...

Alltså det här kan låta arrogant men jag har inga sådana bilder. Jag har letat genom hela kamerarullen på telefonen och den sträcker sig två år tillbaka. Jag har lagt upp bilder hör när jag gråter, när jag ser ut som hej kom och hjälp mig och andra fula bilder. Jag tycker inte det är jobbigt. De bilder som tas av mig som jag hatar tar jag ju bort. Jag bjuder på en ful bild men som inte är speciellt jobbig att dela med mig av.Trött morsa efter lång natt!

Ibland så händer det. Vi får till det så att båda barnen sover middag samtidigt och hur lyxigt känns det inte då att få lägga sig raklång i soffan och pusta ut? UNDERBART! Det finns lugna stunder även med två barn, det ni :)

Rund som en boll med Selma i magen <3

Alltså det är lite sorgligt men jag måste gå ända tillbaka till juli för att hitta en bild när jag var utan kids. 

Oj den här är svår. Barnen växer ur kläder så det står härliga till och jag tycker det är nya saker hela tiden. Och på mig är det amningslinnen och amningsvänliga kläder som använts mest och det har jag ingen bild på. Men den här tröjan används flitigt av Freja. Ser hon den i garderoben är det den vin väljer alla gånger. Det är ju en Nenne på. Det är stora favoriten.

*Detta är en del i Kajsons julkalender - vill du också vara med så kan du läsa mer här.

Jag har mått skit de senaste dagarna och inte orkat något alls så jag har glömt av kalendern. Nu får ni flera på en gång så kommer dagens sen.En av de bättre dagarna i år var helt klart dessa fina människors bröllop. Efter jag hållit mitt tal kunde jag slappna av och ha KUL! Selma var bara 2 månader gammal så det blev inte så sent men fy fasen vilken lyckad tillställning <3

Den första bilden från mobilen på mig och lilla lilla Freja. En ack så stolt mamma med den finaste lilla personen i världen. Och här den första mobilbilden på mig och älskade älskade Selma. Tänk att jag få göra detta två gånger. Jag är så enormt tacksam.

Imorse var vi supersena till förskolan för den yngsta fröken Glavare bestämde sig för att ta en rejäl sovmorgon för att sedan vakna vrålhungrig. Jag stoppade ned Selma i bärselen efter att jag hastat i henne en portion gröt och jag och Freja tävlade till dagis. Fem minuter sent kom vi så det var ingen fara till slut. Freja möttes av fröknarna som kom med svenska flaggan och grattade på försenade födelsedagen. Freja blev alldeles till sig över att bli firad ännu en gång. Freja har så fina fröknar så jag blir alldeles rörd. <3

Ojojoj vilken helg vi har haft. Vi har firat vår nyblivna två-åring i tre dagar. 


Som vanligt fruktansvärt dålig på att fota men vi fotade lite med vår systemkamera. Ska försöka lägga in de bilderna på datorn imorgon!

Den här är svår, det finns så många men jag måste nog välja min lillasyster Misan. Min bästa vän, Frejas allra bästa vän och gudmor. Vi är lika nära i ålder dom mina tjejer är och vi har alltid varit bästisar. Jag hoppas att Selma och Freja får den relationen som jag har till min syster!

Igår blev jag så arg på bloggen som kraschade när jag hade skrivit ett långt inlägg med dagens lucka att jag jag inte orkade göra om inlägget. Dumma blogg.se appen.

Jag vet inte om det här klassas som leksaker men båda våra barn fullkomligt älskar sina kaniner från Jellycat. Frejas "Nenne" följer med henne vart hon än går, i vårt och torrt. Det är hennes stora trygghet. Nenne och nappen eller bappi som hon säger. Selma har också fått en fast rosa och den har snabbt blivit en favorit som hon sover med varje natt <3

Imorgon fyller Freja 2 år. Det är helt galet att tänka tanken att för två år sedan idag hade jag inga barn, idag har jag två och imorgon fyller min stora lilla tjej 2 år. Min lilla bebis som kom ut till världen med ett vrålskrik som nu har en väldigt stark egen vilja. 

Älskade skruttfia <3

Den här bilden är från julen 2013, Freja var 21 dagar gammal och vi firade hemma hos oss. Vi drack champagne och åt oxfilé, en väldigt otraditionell jul men en jul vi alltid kommer komma ihåg. Den första med vår dotter och den sista med Rune, tobbes pappa, barnens farfar. Förra julen låg han på sjukhus och i januari somnade han in ❤️

Den här bilden hittade jag hemma hos mamma och pappa när jag satt och letade bilder på mig och min syster som bebisar till Carros storkfest som vi hade för några veckor sedan.Ursäkta dålig bildkvalité men jag fotade ett gammalt svartvitt foto!