Milo <3
Sedan Freja kom har vi inte låtit katterna sova i vårt sovrum för att vi varit lite rädda att de ska lägga sig på henne. Katterna väger liksom nästan 7 kg å Freja 4350 gram så de e lite läskigt. Milo har varit jätteledsen för ända sedan han flyttade hem till oss har han sovit varje natt på tobbes fötter men han accepterade det. Men nu de senaste nätterna SKA han in i sovrummet och ger sig inte så vi har släppt in honom å då går han direkt å lägger sig hos Tobbe. Finaste Milo, han älskar verkligen sin husse.
Kärlek
Jag kan inte förstå hur mycket kärlek jag känner för den här lilla guldklimpen, det är obeskrivligt. Jag älskar dig av hela mitt hjärta!
Regnet det bara öser ner
Juldagen idag och regnet fortsätter att ösa ner. Jag hade tänkt ta en promenad med Freja men det känns inte så väldigt lockande i det här vädret så vi ligger i soffan och myser istället. Freja på sin fantastiska fårskinnspläd hon fick i julklapp av sina farföräldrar med kaninskallran hon fick på babyshowern av Natalie och Felicia.
Inatt sov skruttan nästan 6 timmar innan hon vaknade och var vrålhungrig. Jobbigt att jag var skitipigg och inte kunde sova så jag är rätt trött idag. Men det får bli en seg dag i soffan med älsklingarna och sedan kommer syskonen, det ska bli mysigt!
Frejisen tar det lugnt i sin fina pyjamas hon fått av sin farmor
Julafton 2013
Nu är strax julafton slut för den här gången, Frejas allra första. Dagen har verkligen varit sypermysig trots regn och rusk. Vi började morgonen med några klappar och frukost i soffan med tända ljus och sedan åkte vår lilla familj hem till farmor för lite julfika och julklappar. Det är så härligt att se hur farmor lyser upp när Freja är i närheten!
Efter fikat var vi tvungna att åka hem och göra julfint hemma. Igår hade vi en väldigt arg bebis så vi hann inte riktigt med att göra fint hemma. Freja satt så snällt i sin sitter så vi hann både plocka undan, duka julbordet, göra oss själv fina och slänga ett öga på Kalle anka. Sedan kom tobbes föräldrar och syster med pojkvän och vi åt oxfilé och drack champagne, en otraditionell men ack så fantastisk jul. Freja satt med i sin sitter å lallade under hela middagen, hon är så fin vår lilla tjej. Sen var det julklappsutdelning och Freja fick en helt fantastisk vit fårskinnsfäll och en mobil till sin vagn och jag, jag fick den bästa julklappen av alla, biljetter till John Mayer som kommer till Sverige den 12/6 nästa år. Jag tror inte ni förstår hur mycket jag älskar John Mayer och hur mycket jag ser fram emot det, jag är så himla himla glad. Världens bästa fästman!
Nu ligger skrutten och snusar i sin säng bredvid mig och jag börjar också bli riktigt trött så nu är det dags för oss att sova. Imorgon kommer mina syskon med respektive hit för nästa julfirande, det ska bli så mysigt!
Argis
Idag har inte varit en bra dag för Frejisen. All vaken tid har hon spenderat fly förbannad. Det absolut enda som gäller är tutte annars illvrålar hon. Hon sov i alla fall två timmar i vagnen när jag och Misan var i mörby C å köpte de allra sista klapparna men så fort vi kom innanför dörren så vaknade arvoden igen, vrålade, åt å sedan vråla igen. Nu har hon däckat i mammas knä efter ytterligare ett raseriutbrott, jag vågar inte röra mig eller flytta på henne då kanske argisen vaknar igen... Det vore trevligt att få en stund med dem gulliga Freja ikväll!
Långpromenad och BVC besök
Inatt bestämde Freja sig för att hålla morsan vaken, inte genom att skrika eller vara vaken utan genom att prata å smaska sig genom natten. Det blev inte många timmars sömn inatt så idag är jag bra trött. Lilla fröken fräken vill inte sova på dagen heller så de blir inte direkt mycket vila för mamma. Vi tog en långpromenad i solskenet och då sov hon som en ängel i vagnen men så fort vi kom in så vaknade hon. Jag slängde i mig lite lunch medan hon satt i sin sitter men sen var det bara mamma som gällde,mamma å mat.
Vid 15 var det dags för ett besök på BVC för vägning och mätning. Hon har växt ytterligare 1,5 cm på drygt en vecka! När hon föddes var hon 51 cm å nu är hon 55,5 de e helt galet, nu väger hon exakt lika mycket som hon gjorde när hon föddes 4080 g vilket är en ökning på 80 g sedan förra onsdagen, de tyckte de var lite för lite då nu ska hon få ersättning igen så får vi se vad som händer tills nästa vecka!
Min bebis
Jag ligger i soffan å kollar på tv, läser bloggar å bloggar själv. Tobbe och Hampus tog med sig min bebis och gick ut på en promenad. Det är löjligt men jag saknar henne när hon är borta från mig, hur sjukt är inte det?
Första dagen ensamma har gått jättebra, det enda är att Frejisen typ inte har sovit något och är totalt övertrött, därför tog älskling med henne ut nu så hon får somna i vagnen. Vi åkte en sväng med morfar å inhandlade en babysitter som hon kan sitta i när vi äter eller när jag behöver ta en dusch. Tack snälla mormor och morfar!
Nu kom mina älsklingar hem och jag hör direkt att det är någon som är vaken. Hon får nog sova en stund på mammas bröst, då brukar hon vara nöjd.
Första dagen
Idag gick Tobbe tillbaka till jobbet å jag å Freja är ensamma. Det känns galet läskigt och jag har precis lärt mig att när hon slumrar om efter morgonmatningen kan det vara bra att gå å ta en snabbdusch istället för att ligga å titta på henne. Nu vill hon bara ligga nära å jag luktar svett, hehe. De e något dom gör mig galen, sedan hon kom svettas jag som en galning på natten, alltså jag vaknar typ i en pöl av mitt eget svett å det känns sådär att inte hinna duscha på morgonen. Får hoppas att jag snart kan smyga ner henne i hennes nest å springa in i duschen en snabbis.
Nu får vi se hur vår första dag ensamma går...
Min förlossningsberättelse
Jag har sedan Freja kom tänkt att jag ska skriva en förlossningsberättelse bara för att jag själv ska ha den här och kunna läsa i framtiden men har inte känslomässigt kunnat skriva den men nu tänkte jag försöka, det här blir nog ett långt inlägg men det får det bli för det var det häftigaste jag gjort.
Jag var så rädd för förlossningen innan och jag vill verkligen komma ihåg hur det var för det var det absolut häftigaste jag gjort, jag är så extremt imponerad över min kropp och vad den klarar av. Det är klart att det gjorde ont, helvete vad ont det gjorde men all den smärtan man kände var på något sätt positiv för man visste att för all smärta man klarade sig igenom var man ett steg närmre att få träffa den lille varelsen som bott i min mage i nio månader.
Men nu ska jag börja från början.
Natten till tisdagen den 3/12 började jag få värkar. Klockan 4 på morgonen började det och jag sov inget mer den natten utan låg bara och väntade på nästa värk. Det var fortfarande långt mellan dem men de ökade hela tiden i smärta. Tobbe gick upp som vanligt klockan sex och åkte till jobbet men jag sa till honom innan han åkte att det fanns en risk att jag skulle ringa hem honom under dagen, så att han var förberedd på vad som kanske skulle hända. Jag gick här hemma och vankade av och an, värkarna blev tätare och började göra ondare så då sa jag till Tobbe att det nog var dags att komma hem. Ingen av oss var dock speciellt stressade för det var fortfarande långt mellan dem men Tobbes kollegor tyckte absolut att han skulle åka hem! Vid 11-tiden kom han så hem och pappa kom över för att hjälpa oss med våra krånglande element och då slutade värkarna helt. Jag blev helt ställd och nästan förtvivlad för jag var så redo för att det skulle sätta igång. När pappa hade åkt hem gick vi ut på en promenad med förhoppningen att det skulle komma igång igen, men ingenting. Dagen gick och jag hade några få värkar men inget mer. Vi gick och la oss och jag fick väl sova någon timme innan jag vaknade vid 00 av att det gjorde rejält ont. Jag var uppe och vankade, låg i sängen, uppe igen och höll på sådär, laddade ned en värkapp och timade hur nära de var. Klockan 3 var det tre minuter emellan och jag hade rejält ont. Jag väckte Tobbe och sa att nu är det verkligen på gång. Han gick upp och gjorde mackor till mig medan jag duschade för att få smärtlindring. Från duschen ropade jag till tobbe vid varje värk så han kunde klocka. Nere på 2 minuter emellan så när jag kom ut ur duschen ringde vi till förlossningen för att rådfråga. De sa att jag skulle vara hemma så länge jag kunde hantera smärtan och att jag skulle ha tre minuter mellan värkarna i ca två timmar. Jaha, okej bara att kämpa vidare hemma och såklart blev det längre mellan värkarna direkt efter att vi lagt på luren. Vi höll på hela morgonen och jag gick här hemma och stånkade, tvingade Tobbe att sova lite till och sedan vid åtta stod jag inte ut längre, nu gjorde det fan för ont och jag ville verkligen åka in för att få veta om det hade hänt något alls. Jag ringde till förlossningen för att höra om jag fick komma in för att se om jag kommit någonstans. De sa att jag fick komma in vid 9.30. Jag sa till Tobbe att vi skulle få komma in och då fick han panik och blev jättenervös och var tvungen att kräkas lite som han gör när han är nervös men sen efter det var han verkligen lugnet själv och fokuserade helt på mig. Vi packade ner det sista i BB-väskan och åkte mot Danderyds förlossning. När vi körde på motorvägen kommer jag ihåg att jag fick jordens värk och visste inte vad jag skulle ta mig till instängd i bilen.
När vi kom in till förlossningen blev vi visade till ett rum och fick göra en undersökning, 4 cm öppen! Jag kommer ihåg att jag tyckte det var extremt skönt att allt jobb hemma hade gett något och att det nu faktiskt var igång och jag fick bli inskriven på förlossningen. På med en sjukhusskjorta och prata igenom hur jag ville ha min förlossning. Vi hade fått ett förlossningsbrev att fylla i tidigare men jag skippade faktiskt det helt och pratade med barnmorskan på plats istället. Jag kände att jag inte kunde skriva något i brevet för jag visste ju verkligen inte hur jag ville att det skulle vara och om jag skulle försöka planera och det inte skulle bli så skulle jag få panik. Barnmorskan tyckte att jag var väldigt vettig och vi pratade om hur vi skulle börja med smärtlindring och att vi sedan skulle ta det som det kommer och bestämma vad vi skulle göra.
Jag började med att lägga mig i ett varmt bad, gud så skönt det var, det kändes som att jag flög där i vattnet och det blev genast mycket lättare att slappna av genom värkarna som är väldigt viktigt för att det ska gå framåt. När det senare blev jobbigt även i badet så fick jag lustgas. Där låg jag i badet och fnissade, Tobbe satt i en stol bredvid och var uttråkad. När jag hade legat där i ungefär två timmar sa barnmorskan åt mig att jag inte fick ligga där för länge för då blev Freja stressad så det var bara att gå upp och göra en ny undersökning för att se om något hänt. INGET! Gud vilket antiklimax, ingenting har hänt sedan vi kom in.
Barnmorskan beslutar att ta hål på hinnorna så att vattnet skulle gå. Inget vatten kommer men direkt känner jag att det bara säger pang och värkarna kommer nu hela tiden. Det gjorde förjävligt ont och jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera det. De följande två timmarna är EXTREMT suddiga men jag kommer svagt ihåg att jag bad om epidural och att barnmorskan höjde dosen på lustgasen vilket gjorde mig totalt jäkla bäng i huvudet, jag är så extremt känslig för starka saker. Jag har en suddig bild av att det kom in läkare för att sätta epidural och det sista jag kommer ihåg är att jag satt på en pilatesboll med Tobbe bakom mig och det bara svartnade för ögonen. Nu kom värkarna precis hela tiden och jag fick ingen andningspaus emellan vilket gjorde att jag var konstant tokborta av lustgasen och det var svart för ögonen och susade i öronen. Tobbe har berättat i efterhand att han stod och höll i mina ben, tryckte ner min haka i bröstet (för så måste man ligga när man ska ta epidural) och skulle samtidigt som han gjorde det försöka trycka på mig gasmasken när jag hade värkar för det klarade jag inte längre av själv. Jag har tydligen satt masken i pannan å dunkat in den i näsan på mig själv för jag hade blåmärken på näsan efteråt. Förutom det har jag även varit otrevlig mot läkaren som skulle sätta epidural men inte mot Tobbe :)
Mitt i detta frågade tydligen barnmorskan Tobbe om det möjligen var så att min mamma hade haft en snabb förlossning vilket är precis vad hon hade, extremt snabb. Jag hade tydligen öppnat mig extremt fort, sex cm på två timmar!
Efter ungefär två timmar av värkar hela tiden verkade epiduralen och jag blev klar i huvudet igen, herregud, himmelriket! Jag kunde andas igen. Nu kände jag bara att det tryckte neråt men smärtan var nästan totalt borta förutom en liten punkt på vänster sida av magen där epiduralen tydligen inte tog som den skulle. Nu kunde jag få vila, prata med Tobbe och bara vara en stund innan hon skulle ut. Jag fick ligga i sängen och vila en stund och sedan sätta mig på en förlossningspall. Gud så skönt det var att sitta på den där pallen med Tobbe bakom mig. Vi pratade, pussades och kollade till och med facebook en liten stund. Sen kom barnmorskan in igen och ville ha upp mig i sängen för krystvärkarna. 17.50 började krystningsarbetet och det kändes absolut inte jättejobbigt, men sedan fick jag feber och Freja blev stressad där inne så hon ville ha ner mig på pallen igen för att fort få ut henne. Så där på pallen kämpade jag för kung och fosterland för att hon skulle komma och när huvudet skulle ut så vrålade jag som aldrig förr, helvete vad ont det gjorde, men det var ju bara i någon sekund och sedan var hon ute. Klockan 18.29 kom hon, hon kollade mig direkt i ögonen och började tokskrika, det var det absolut häftigaste jag varit med om när hon tittade på mig och sedan lades på mitt bröst. Den känslan kommer jag ALDRIG att glömma. Den går inte att jämföra med något annat man upplevt i livet. Vår dotter var äntligen här. Stunden efter hon kommit var magisk. Jag, Tobbe och Freja hamnade i en magisk bubbla och det fanna bara vi tre i hela världen. Min fina lilla familj.
Det blev ett långt inlägg det här men som sagt jag skriver det mest för mig själv för att ha kvar i bloggen. Men för att sammanfatta förlosnningen så är det något av det absolut häftigaste jag varit med om, det är verkligen ingenting att vara rädd för för det leder till det absolut underbaraste man kan få. Det häftiga är också hur snabbt kroppen återhämtar sig och när bebisen är ute är verkligen all smärta som bortblåst. Nu när jag ser tillbaka på den dagen så vet jag att det gjorde jävulskt ont men det är ändå den absolut bästa dagen i mitt liv och jag vill verkligen uppleva det igen! Nu när jag ser min kropp i spegeln så kan jag inte annat än att tycka att den är sjukt häftig. Visst den ser inte ut som innan men jag älskar den bara för att den klarade av det här så himla bra!
Till slut måste jag bara säga att Tobbe hade verkligen en extremt stor roll i att det gick så otroligt bra, han var så jäkla duktig på att veta vad han skulle göra och när. Det absolut viktigaste han gjorde för mig var att hela tiden vara lugn och framförallt att prata med mig genom värkarna för att jag skulle komma ihåg att slappna av. Utan honom hade förlossningen nog varit en helt annan upplevelse för mig.
Freja
Vår dotter älskar människor! Hon har i sitt 11 dagar långa liv suttit i många olika famnar och inte en enda gång har hon skrikit eller varit missnöjd, hon bara smaskar, lägger sig till rätta och somnar. Sen när bara mamma och pappa är hemma då kommer missnöjdheten och de där djupa lungskriken som ingen tror på att hon har. Älskade unge, idag var hon så arg att hon vägrade äta fast jag märkte att hon var superhungrig, tokfia. Pappa har inte så mycket att komma med just nu å de e mest mamma som gäller vilket betyder att hon bara vill ligga och sova på mig, men än så länge har hon i alla fall sovit i sin säng på nätterna så vi har fått sova, fantastiskt :)
Nu sitter jag här i soffan med Freja på armen varm som en kastrull och kollar på gamla greys avsnitt, men hennes ord är min lag <3
10 dagar som mamma
Nu har jag varit mamma till Freja i tio dagar, tio omtumlande dagar. Det är så mycket hormoner och känslor som uppstår när man blir mamma och speciellt när amningen kommer igång. Det har inte varit lätt, jag har mått ganska dåligt men när jag tittar på Freja så är allt värt det, min fina fina tjej. BVC och barnmorskorna på förlossningen har verkligen varit underbara och vi har fått så mycket bra stöd och hjälp från alla, jag är verkligen imponerad över hur mycket hjälp man får. Det är så mycket man undrar över precis hela tiden. Hur mycket ska hon sova? Hur ofta ska hon äta? Ska jag väcka henne för att amma? Frågorna är oändliga.
Nu känns det som att jag börjar lära känna henne och jag förstår mer och mer vad det är hon vill med sina olika ljud och gester.
Tobbe är underbar både som pappa och som stöd åt mig, utan honom skulle jag aldrig klara mig och det har varit så otroligt skönt att ha honom hemma nu i början, jag måste erkänna att jag är lite rädd för hur det blir när han går tillbaka till jobbet på torsdag, men det klarar vi, jag och Freja. Sedan är det ju jul och mycket ledigt igen!
Nu ska jag fortsätta titta på Harry Potter å hoppas på att lilltjejen fortsätter sova en stund till, hon har varit orolig å vaken väldigt mycket idag lillskruttan.
Mitt hjärta blöder
Det sägs att när amningen kommer igång så blir allt upp och ner för mamma, känslorna är överallt och man fattar ingenting. Ja det är sant. Jag har aldrig upplevt något liknande jag känner alla känslor man kan känna inom loppet av en dag. Jag är så lycklig att jag spricker, så orolig att jag gråter, saknar Freja så mycket när hon sover att jag måste hejda mig själv från att väcka henne. Mitt hjärta blöder verkligen när jag tittar på henne, hon är det finaste som någonsin har funnits och hon är min, jag kan inte sluta titta på henne. Nu storgråter jag igen. Jag älskar den här lilla tjejen med allt vad jag har.
Äntligen hemma
Äntligen hemma, nu är hela familjen hemma och det känns underbart. Frejisen somnade som en stock så fort vi gick innanför dörren och har nu sovit på mamma i snart två timmar. Lilla älsklingen tyckte det var jobbigt att vara hos doktorn och åka bil för första gången, jag förstår att hon är trött! Det känns så otroligt skönt att få komma hem, våra egna grejer, vår egna säng, kunna laga mat. Det är så skönt att få börja vänja sig lite vid vår nya vardag.
Välkommen till oss
Välkommen till oss Freja. Efter ett dygn av värkarbete hemma fick vi igår morse åka in till danderyds förlossning och efter en turbulent dag kom du ut till världens stoltaste föräldrar klockan 18.29. Arg som ett bi var du redan från början men det var helt okej för då visste vi direkt att du var okej :). En stor tös på 4080 gram och 51 cm lång. Underbara älskade flicka ❤️
Läskigt lugn
Inatt har jag inte sovit mycket, låg jag på vänster sida gjorde det sjukt ont i magen, låg jag på höger blev halsbrännan olidlig och på rygg kan jag inte andas så jag har suttit hela natten. Klockan 05.00 började jag få lite ont å har haft det sedan dess, typ var 12e minut. Tobbe kom precis hem från jobbet så nu får vi se var detta leder... Jag är läskigt lugn, blir nästan lite rädd för mig själv.
Summering
Tänkte att jag skulle skriva en liten sammanfattning av graviditeten, jag hittade den här listan som jag tyckte var lite bra!
När fick du reda på att du var gravid? Det var någon gång i mars, vet inte exakt datum men det var Frida som undrade om jag inte var gravid eftersom jag hade klagat på illamående på jobbet, jag trodde inte det var möjligt eftersom det var så tätt inpå missfallet men så var det!
Hur gammal var du? 27 år
Hur tog din partner det? Han reagerade exakt på samma sätt som han gjorde de första två gångerna jag blev gravid, han började tjata om att vi måste köpa ny bil för att få plats med vagnen. Så söt, det var liksom det han kunde ta på. Förutom det blev han självklart glad men vi båda vågade ju verkligen inte hoppas på att det skulle gå vägen.
Mådde du mycket illa? De första 12 veckorna mådde jag jätteilla men jag kräktes aldrig. Tobbe höll på att bli galen på mig för jag kunde inte äta något över huvudtaget. En gång vaknade jag av att han stekte korv å fick ett raseriutbrott, stackarn fick stå ut med mycket. Jag kommer ihåg en vecka när jag käkade varma mackor till middag varje dag för det var det enda jag kunde tänka mig. Tobbe tyckte det var jätteskönt för då var det i alla fall något jag ville ha!
Hade du mycket halsbränna? De sista veckorna nu har halsbrännan varit fruktansvärd och speciellt de senaste dagarna, gaviscon hjälper tack gode Gud annars hade jag nig inte fått sova mycket.
Var du känslig? Om jag var känslig, hahahahahaha. Jag är känslig redan som de e men under graviditeten har det varit extremt. Jag har gråtit och skrikit och haft panik och varit elak mot Tobbe. Det är verkligen fantastiskt att han fortfarande är kär i mig efter allt han fått stå ut med. Jag kommer ihåg en gång när vi var på väg hem från Ica maxi och jag började bara stortjuta i bilen helt utan anledning...
När kände du bebisens första sparkar? Jag är inte helt säker men jag tror jag började känna de där "fladdret" nånstans i vecka 18 å regelrätta sparkar runt v 23-24 någon gång.
Var du ofta orolig? Både jag och Tobbe var extremt oroliga hela tiden fram tills vi passerade vecka 12 men sen lättade det och vi kände att nu har vi kommit så här långt, nu går det hela vägen! Min barnmorska uttryckte sig lite klantigt i vecka 38 å sa att "nu måste du åka in om du känner minsta lilla förändring i hennes rörelser" å då började jag oroa mig igen. Hon har ju varit extremt ojämn hela tiden och jag har haft så svårt att avgöra vad som är ovanligt...
Sparkade bebisen mycket? Vissa dagar som en karatemästare, vissa dagar totalt stilla. Sjukt jobbig!
När började du läcka bröstmjölk? Vem vill veta de? Det var någon gång tidigt typ vecka 20 eller nåt och jag vet att jag undrade varför ingen berättat om sådana härliga överraskningar innan.
Fick du bristningar? Ja på nedre delen av magen, hoppas att de bleknar!
Hur många Ultraljud gjorde du? 3 stycken, ett tidigt i vecka 7 enbart för att jag skulle bli lugn och veta att det verkligen var något där. Ett i vecka 18, då fick vi reda på att det låg en liten tös där inne. Och så ett i vecka 33 tror jag det var, för att kolla om det fanns bra med fostervatten och så. (Sedan gjorde vi tre ultraljud när vi var inne på förlossningen och övningskörde också för att se att allt var okej).
Hur vill du att din förlossning ska se ut?
Jag tar det som det kommer, om jag försöker lägga upp en plan och det verkligen inte blir så så kommer jag få panik tror jag. Jag känner mig lugn och lite peppad. Jag vet att jag vill ha smärtlindring, ingen superhjälte här inte. Jag litar på barnmorskorna, min kropp och Tobbe, vi klarar det tillsammans!!!
Det gäller att passa på...
Eftersom den här bebisen vägrar komma så bestämde jag mig för att åka och börja inhandla lite julklappar. Det kommer ju inte finnas så mycket tid för det sen! Jag hittade massa saker som jag hade tänkt och det var inte hur mycket folk som helst i centrum, underbart. Nu har jag ordnat klappar till lillasyster, Tobbe, Frida, Tobbes mamma, Isabelle och Elliot.
Efter julklappsimhandlingen åkte jag och handlade mat på Willys och köpte tvättställ på Rusta. Tänkte att det kanske kunde komma igång om jag höll igång...
Nu måste jag dock vila, helt slut:)
Sen kommer lillasyster över på middag ikväll.
Ingen bebis ännu
Nej gott folk, ingen skrutt nu heller. Vaknade igår och hade inte ont längre, hon trivs allt för bra där inne i värmen. Det känns som att jag ska sprängas å inga kläder är sköna längre, mina mammatajts känns som de ska spricka för magen är så spänd så igår gick jag på födelsedagskalas i mjukisbyxor, fint va?
Idag ska jag gå ut å ta en promenad å sedan åka å handla lite mat, jag är så uttråkad nu så ni förstår inte, jag orkar inte göra så jättemycket och jag går bara å väntar på att något ska hända i kroppen.
