Mickis

Här ekar det tomt och det beror på att livet är galet just nu. Nästa helg gifter vi oss och imorgon flyttar vi till vårt fina hus! Vi har dessutom skolat in selmis på dagis så livet går i 180 just nu. Det känns ganska skönt att jag inte har något jobb ännu så jag har kunnat sköta all packning och bröllopsplanering samt inskolning. Snart lugnar det ner sig hoppas jag.

Jag kan inte hjälpa att känna ett uns av vemod inför att lämna den här lägenheten. Jag är ju så, fäller alltid en tår när något förändras, även om det är något bra. Det är så mycket som hänt här. Det var här vi blev gravida och fick våra älskade döttrar. Jag kommer aldrig glömma när vi på skakiga ben öppnade dörren och gick in här som en familj för första gången. Hur skönt att det var att få komma hem, andas ut och sova! Freja sov på mig i soffan i fyra timmar och Tobbe matade mig med pytt i panna. När vi kom hem med Selma förändrades livet igen och vi var en familj på fyra som skulle bo här. Det är hör vi blev en familj och de minnena kommer jag alltid bära med mig. Men nu kommer ett nytt kapitel, där barnen ska få växa upp med gräsmatta, gungor, studsmatta och stora fina rum. Det kommer bli magiskt och jag ser fram emot vad som nu kommer!

Hejdå lägenheten! Tack för allt och det ska bli spännande att se hur du ser ut när svärmor har flyttat in!

En lång och härlig sommarledighet börjar lida mot sitt slut och verkligheten knackar på dörren. Långa lata morgnar ska bli till rutiner igen och Selma ska börja på dagis. Jag ska försöka hitta ett jobb och komma ut ur min föräldraledighetsbubbla. Det känns både vemodigt och läskigt men också spännande. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit tufft att vara lediga tillsammans hela familjen så länge. En trotsig snart 3-åring som har känslorna utanpå hela tiden har fått oss att vissa dagar vilja åka på semester utan barnen. Selma har kommit på att hon kan få som hon vill om hon bara skriker tillräckligt mycket. Jag tror rutiner kan bara bra för dem.
Men oj som jag kommer sakna denna lata sommar också och allt vi har upplevt tillsammans i vår lilla familj. Att en 3-åring har känslorna utanpå är ju också underbart för man får uppleva deras helt ärliga och totalt spontana känslouttryck. Som när jag kom ut ur sovrummet i en ny klänning och Freja utbrister "men oj mamma vad du är fin" eller som igår kväll när hon hade den roligaste kvällen i sitt liv med sina kusiner kommer springande med rufsigt hår och sandiga kinder och bara utbrister "mamma ja älkar dig". Helt spontant och i förbifarten och jag smälter lite. Många härliga minnen har vi samlat på oss under den här sommaren som vi packar ned i bagaget och bär med oss under vintern. Och det som återstår av sommaren kommer bli en tid av många stora händelser. Inflyttning i vårt hus och vårt bröllop. Ja nu börjar det kännas, nedräkningen är igång och nervositeten börjar smyga sig på....