Skitkropp
När jag var gravid med Selma hade jag alla åkommor man kan tänka sig som gravid utom en sak, foglossning. Jag klarade två graviditeter utan foglossning, jippie! Tji fick jag. Man kan tydligen få foglossning efter en graviditet och ja det fick jag.
I somras var jag ute och cyklade med Freja där bak och då smällde det till i ryggen. Sen kunde jag knappt gå. Jag gick till kiropraktorn som konstaterade foglossning. Han justerade lite och jag fick ett sånt där vackert bälte som man ska ha över höfterna för att stabilisera bäckenet. Det blev snabbt bättre men nu är det KATASTROF! Jag har så ont att jag mår illa. Häromdagen var jag ute och gick i en timme, inte långt, inte fort men jag rörde i alla fall på mig. När jag kom hem kräktes jag för att jag hade så ont. Jag orkar inte ha så här ont. Jag vill börja träna ordentligt, jag vill röra på mig men det går inte.
Jag pratade med min sjukgymnast som sa att jag ska tänka att saker jag inte kan göra i pennkjol ska jag inte göra, det är ju inte begränsande... Suck. Nu ska jag leva efter mina egna råd och tänka på att det är bara fem månader sedan Selma föddes och det tar tid för kroppen och blablabla men jag kan inte koppla bort den här skiten för det gör så satans ont.
Imorgon blir det promenad igen, långsam och tråkig men man måste ju börja någonstans eller hur? Peppa mig snälla!
Kommentarer
Postat av: Jessie
Låter inte som att det är så mycket att göra mer än att låta kroppen få läka, förstår verkligen att du vill kunna röra på dig, få känna friheten i att inte ha ont och såklart slippa smärtan. Men försök unna dig andra grejer - som du kan göra i din "pennkjol" så att du inte "går miste" om alla grejer du vill göra, utan du får liksom vänta med vissa grejer och försöka göra andra istället. Om det går <3 Massa kramar till dig <3
Trackback
