Nu behöver jag er

Hej på er igen... det var länge sedan. Just nu känner jag att jag behöver det här. Skrivandet. 

Just nu är det kaos. Kaos av känslor i kroppen och det är så svårt att hantera. Varje gång jag upplever sådana här känslor känner jag suget efter att sätta penna till papper, eller kanske mer fingrar på tangentbordet. 

Livet är upp och ned. Vi väntar på lillasyster med spänning och förväntan. Gud vad vi längtar och drömmer, och just nu känns det som att hennes ankomst inte skulle kunna komma mer lägligt. Ett glädjeämne mitt i ett djupt mörker. Just nu är det de jag måste fokusera på. Ett nytt litet liv som förgyller våra dagar, ger oss något glatt att fokusera på och glömma bort alla andra bekymmer. 

(null)


Gamla sår

Jag kan inte komma ihåg senast jag loggade in här. Hösten 2016 kom och gick och jag hann knappt märka det. Jobb, sjukdomar, vab och vardagspusslande gjorde att tiden bara flöt förbi.

Julen kom och gick och nu är det ett nytt år. Ett lugnt år hoppas vi på i vår familj. 2016 var underbart men sprängfyllt. Husköp, bröllop, resor och nytt jobb för min del. I år ska vi bara njuta av allt. Njuta av huset, tomten och umgås med vänner och familj.

Just nu kände jag att jag ville kika in här och skriva för att jag saknar att skriva. Det är ju som terapi för mig och idag kände jag att jag behövde terapi. Gamla undangömda känslor har rivits upp och jag sitter och läser igenom gamla email och sms och irriterar mig på att det påverkar mig så mycket. Jag hoppas på att komma tillbaka hit lite oftare men jag vågar inte lova något!

Kram på er 



Saknar

Gud så länge sedan jag skrev något här. Jag hade inte ens börjat jobba ännu och nu har jag jobbat i en månad. Man vänjer sig fort som jag sa men jag vänjer mig aldrig vid att vara fast i arbetstiderna. Så jobbigt att vara styrd av det när man varit sin egen chef, eller ja barnen har väl varit min chef i tre år. Just nu är jag hemma sjuk och känner verkligen hur mycket jag saknar tiden hemma. Men det är kul att jobba också! Jag njuter betydligt mer av helgerna än jag gjorde innan och tar vara på tiden.

Vi njuter av hösten och blir mer och med hemmastadda i huset. Det känns mer och mer som ett hem ju mer vi får upp av våra saker.


Så mycket känslor

Just nu är det kaos i huvudet och så mycket känslor som virvlar omkring. För en person som har extremt svårt för förändringar så är det lite mycket som händer just nu. Nytt boende, nytt jobb och dessutom har jag blivit fru. Det sistnämnda är nog det som känns tryggast. Nu är Tobbe min man. Han har alltid sen den dagen vi träffades varit min stora trygghet och det känns bara ännu starkare nu <3
Idag var jag på första mötet på mitt nya jobb som jag är så glad och stolt över att ha fått. Men herregud vad jobbigt det känns att lämna tre års föräldraledighet bakom mig och ta steget in i verkligheten. Mina lata morgnar med barnen, våra eftermiddagar i lekparken och nu senaste veckorna på tomten här hemma. Lyxen att få vara hemma med våra barn. Nu kommer jag inte få träffa dem många timmar varje dag och det känns i hjärtat. Men nu kommer Tobbe få privilegiet att hämta barnen tidigt från dagis och ha hela eftermiddagen med dem och det vet jag att både han och barnen kommer tycka är underbart. Det är bara att vänja sig och det gör jag fort det vet jag men just nu känns det lite jobbigt i hjärtat och tårarna sprutar.


Sista natten

Här ekar det tomt och det beror på att livet är galet just nu. Nästa helg gifter vi oss och imorgon flyttar vi till vårt fina hus! Vi har dessutom skolat in selmis på dagis så livet går i 180 just nu. Det känns ganska skönt att jag inte har något jobb ännu så jag har kunnat sköta all packning och bröllopsplanering samt inskolning. Snart lugnar det ner sig hoppas jag.

Jag kan inte hjälpa att känna ett uns av vemod inför att lämna den här lägenheten. Jag är ju så, fäller alltid en tår när något förändras, även om det är något bra. Det är så mycket som hänt här. Det var här vi blev gravida och fick våra älskade döttrar. Jag kommer aldrig glömma när vi på skakiga ben öppnade dörren och gick in här som en familj för första gången. Hur skönt att det var att få komma hem, andas ut och sova! Freja sov på mig i soffan i fyra timmar och Tobbe matade mig med pytt i panna. När vi kom hem med Selma förändrades livet igen och vi var en familj på fyra som skulle bo här. Det är hör vi blev en familj och de minnena kommer jag alltid bära med mig. Men nu kommer ett nytt kapitel, där barnen ska få växa upp med gräsmatta, gungor, studsmatta och stora fina rum. Det kommer bli magiskt och jag ser fram emot vad som nu kommer!

Hejdå lägenheten! Tack för allt och det ska bli spännande att se hur du ser ut när svärmor har flyttat in!


"Jag älkar dig"

En lång och härlig sommarledighet börjar lida mot sitt slut och verkligheten knackar på dörren. Långa lata morgnar ska bli till rutiner igen och Selma ska börja på dagis. Jag ska försöka hitta ett jobb och komma ut ur min föräldraledighetsbubbla. Det känns både vemodigt och läskigt men också spännande. Jag ska inte sticka under stol med att det har varit tufft att vara lediga tillsammans hela familjen så länge. En trotsig snart 3-åring som har känslorna utanpå hela tiden har fått oss att vissa dagar vilja åka på semester utan barnen. Selma har kommit på att hon kan få som hon vill om hon bara skriker tillräckligt mycket. Jag tror rutiner kan bara bra för dem.
Men oj som jag kommer sakna denna lata sommar också och allt vi har upplevt tillsammans i vår lilla familj. Att en 3-åring har känslorna utanpå är ju också underbart för man får uppleva deras helt ärliga och totalt spontana känslouttryck. Som när jag kom ut ur sovrummet i en ny klänning och Freja utbrister "men oj mamma vad du är fin" eller som igår kväll när hon hade den roligaste kvällen i sitt liv med sina kusiner kommer springande med rufsigt hår och sandiga kinder och bara utbrister "mamma ja älkar dig". Helt spontant och i förbifarten och jag smälter lite. Många härliga minnen har vi samlat på oss under den här sommaren som vi packar ned i bagaget och bär med oss under vintern. Och det som återstår av sommaren kommer bli en tid av många stora händelser. Inflyttning i vårt hus och vårt bröllop. Ja nu börjar det kännas, nedräkningen är igång och nervositeten börjar smyga sig på....


Ladda om

Idag är en sådan där dag när energin är slut. Jag har ingen energi att hitta på något alls. Barnen är griniga och jag vill bara sitta i soffan och kolla på tv. Tobbe har migrän så han ligger ich sover.
Ikväll ska jag på tjejkväll vilket nog är precis vad jag behöver. Vara kompisen mickis en stund och inte mamma mickis!

Freja har bäddat ner mig med nappen och Nenne

04.29

Fy fan för den här natten och den här morgonen. Jag har inte sovit något alls och nu bestämde Selma att det var morgon 04.29. Skjut mig nu. Jag är så jävla trött.






En ny tid?

Imorgon är det min sista Mammalediga dag ensam med Selma. På onsdag går Tobbe på en lång semester/pappaledighet och vi ska ha en fantastisk sommar tillsammans hela lilla familjen. Sen börjar verkligheten. I augusti börjar Selma på förskolan och jag ska jobba igen. Det känns så oerhört sjukt att jag varit hemma i tre år och nu snart ska jag kliva in i verkligheten igen. Jag dör lite av bara tanken på att jag ska lämna bort min lilla Selma. Hon är ju så liten. Hon är ju min bebis, min lilla plutt. Men jag vet att jag kände exakt likadant när Freja skulle börja förra året och det har ju gått precis hur bra som helst. Det är helt magiskt hur mycket Freja älskar att få gå till förskolan och alla sina kompisar. Hon springer dit på morgonen och jag får dra henne ur sandlådan på eftermiddagen.

Men jag kan inte hjälpa att känna lite vemod ändå. Det är slutet på min tid som föräldraledig med Selma, min fina underbara, duktiga, lugna, glada, gosiga lilla tjej. Att få vara hemma med henne och Freja så länge har verkligen varit ett privilegium. Men först ska vi ha en helt fantastisk sommar tillsammans. Många veckor av lata dagar, bad, utflykter och resor i en härlig blandning och i höst har vi oerhört mycket att se fram emot. Bröllop, inflyttning i vårt HUS och en resa till Mallorca! 




Otålig

Den här veckan går ut på att vänta. Vänta på besked om saker som är utom min kontroll. Jag blir tokig, jag klarar inte av att bara sitta och vänta, gaaaah!




Mors dag!

Idag är det mors dag, min tredje som mamma. Tredje! Wow! Imorse blev jag väckt på ett fantastiskt sätt. En glad liten lintott kom inskuttandes i sovrummet och sa "mamma, keeet" vilket självklart betyder, mamma paket! Ett väldigt fint paket från body shop hade den där gulliga ungen valt ut med sin pappa. Så nu kommer den här mamman dofta "mingu-mingu" (mango, om du inte förstod det!) hela sommaren.  Selma tog sovmorgon och var inte med under paketöppningen men behagade att närvara vid lyxfrukosten det bjöds på efteråt. Världens bästa familj har jag <3

Min egen mamma är på Gotland så henne får jag fira en annan dag!

Älskade ungar!



Stolt!

Idag har jag fått ett roligt samtal och jag är trots sjukdom på ett strålande humör. Jag är stolt över mig själv och att jag inte låtit saker som hänt i det förflutna påverka mig och mitt självförtroende! Go me! 

En bild från i lördags när jag var lite mer piffig än vad jag är just nu nedbäddad i sängen med svullet ansikte :) 

Tycka synd om sig själv

Just nu tycker jag extremt synd om mig själv. Jag ligger hemma i sängen och känner mig oerhört ynklig. Jag har gått och känt mig krasslig men trott att det var allergier. Igår gick jag till läkaren för att be om nya mediciner men hon tyckte hon skulle kolla hur det stod till med mig egentligen. Hon kollade halsen och sa ojoj här var det svullet och när hon skulle kolla i örat gjorde det så ont att tårarna började rinna. Jaha efter några prover konstaterade hon dubbelsidig öroninflammation, bihåleinflammation och streptococker. Det kanske inte var så konstigt att jag mådde lite dåligt...
Nu är det vila och antibiotika som gäller. Buhu.




Behov av egentid?

Idag har jag haft Freja hemma från förskolan. Hon skulle till läkaren vid 10.30 och då kände jag bara att dagen blev väldigt upphackad om jag skulle lämna henne på förskolan vid 9, hämta henne strax efter 10, lämna igen vid 11 och sen hämta vid 15. Nej hon fick vara hemma och mysa med oss istället. Hon var så otroligt duktig hos läkaren så jag frågade vad hon ville göra efter vi varit där. 
- Åka äta hamburgare Täby centrum
Haha okej sagt och gjort. Den här hemska mamman bjöd sina ungar på McDonalds idag, fy på mig :) 

Sen somnade ungarna gott i vagnen och jag tog en kaffe på starbucks i lugn och ro, gjorde lite ärenden och hade det gött. Nu när vi kom hem gick Freja direkt och stängde in sig i sitt rum och Selma leker i sitt kök. Jag ligger på soffan och försöker bli av med denna hemska huvudvärk jag dragits med i över en vecka. Jag antar att vi alla tre hade behov av lite egentid :)




Hon går?

Igår kom min syster hem från Spanien och kom direkt hit med en massa fina presenter till barnen. Man kan säga att hon gått bananas i barnklädesbutikerna. Två små tjejer som kommer vara snyggast i stan i sommar! Selma fick en klänning med jordgubbar på och hon blev så till sig att hon helt plötsligt började gå. Hon tappade allt fokus och siktade rätt på klänningen. Hennes allra första steg! Jag blev så exalterad att jag nästan hoppade upp och ned. När jag hämtade upp henne ur sängen var jag så spänd på om hon skulle sätta fart idag men nej så blev det inte alls. Hon har inte tagit ett endaste litet steg idag utan bara krupit. Hon ville bara visa att hon kan men är inte riktigt redo än :)




Ensamtid?

Klockan är 9 på en lördag och jag är inne i stan. Åh vad mysigt tänker ni, en härlig förmiddag för sig själv i stan och vårsolen. Nej riktigt så härligt är det inte. Jag sitter just nu i väntrummet på en röntgenmottagning och väntar på att få göra en magnetröntgen av min fot som har strulat väldigt länge nu. På senare tid har jag inte kunnat använda foten så nu hoppas jag på svar! Sen däremot då ska jag gå och köpa fina blommor på Hötorget och sen åka hem till min lilla familj och njuta ute i solen. Vi ska fixa vår nya fina inglasade balkong, grill flankstek och kurera oss från den här dumma förkylningen alla åkt på med lite härlig vårluft. Tyvärr fick vi ställa in våra Valborgsplaner men det blir mysigt att fira med bara vår lilla familj också!

Hoppas ni får en härlig Valborg!

Mina fina pioner jag köpte igår. Typiskt att det är en vårblomma annars hade jag haft den i min brudbukett i september!



Gammelfarmor Tolle

Idag är jag hemma ytterligare en dag med sjuka barn. Selma har så ont i öronen och det gör ont i mig när jag ser hur jobbigt det är för henne. Freja är mycket piggare och feberfri men får stanna hemma med oss ändå. Vi har en kille här som jobbar med att glasa in vår balkong och på förmiddagen var även städaren här så vi kunde inte vara hemma. Vi åkte hem till "gammelfajmoj" som Freja säger (men farmor vill gärna att hon kallar henne Tolle så idag började hon säga fajmoj Tolle, så gulligt :) ). Hon blev så glad och Freja älskar henne. Freja fick kakor och saft i tågmuggen och sedan åka lite på rullatorn! Bra sjukdag ändå!




Min lilla skatt som har så ont så ont <3

 

Rädslan

Jag tror jag skrivit om den förut här i bloggen. Den där rädslan som följer med på köpet när man blir förälder. Helt plötsligt finns det så mycket att oroa sig för. De där allra finaste man har vill man skydda till vilket pris som helst. Jag får panik när jag läser om sjuka barn eller om barn som varit med i en olycka. Jag drömmer ofta att någon av tjejerna blivit allvarligt sjuka och att jag liksom ser saker växa i kroppen på dem. 
Jag är ingen person som går och oroar mig för saker hela tiden men sedan jag blev mamma finns den onekligen där. Den där rädslan att något ska hända mina barn.

Imorse ramlade Freja och slog i huvudet och blev lite ledsen. Jag var inte med när det hände men Tobbe sa att det inte var någon fara med henne. Hon blev snabbt glad igen. Senare på morgonen tyckte jag hon var lite loj och avslagen och hon sa att hon hade ont i huvudet men jag tänkte inte så mycket på det. Hon har en förmåga att alltid säga att hon har ont någonstans när det gäller saker hon inte vill göra. 
Dagen gick och sedan fick jag ett samtal från förskolan. Hon sa att Freja inte alls var sig själv och att de trodde att hon skulle kräkas flera gånger. Hon bara låg på golvet helt orkeslös. När de säger så blir man ju jätterädd! Jag hämtade hem henne och hon bara hängde över min axel. Tobbe kom hem och åkte in till barnakuten med henne. Vi ville vara säkra på att inte fallet hade orsakat en hjärnskakning!
Det var ingen fara med lilla Freja hon hade oturen att bli riktigt sjuk samma dag som hon slog i huvudet. Inne på akuten fick hon 39 graders feber. De kollade öron och hals när hon ändå var där. Det var en trött liten tös som kom hem på eftermiddagen. Nu sover hon gott i sin säng och vi hoppas på att alla får må bättre imorgon <3

Mina små sjuklingar. En med feber och en med öroninflammation :(



När det rinner över

Jag vet inte vad det är med mig. Sedan i slutet av förra veckan har jag känt mig låg. Nära till tårar och nära till att bli arg. Energin sinar med sömnlösa nätter och tidiga morgnar. Jag ligger på minus och kan inte riktigt ta mig upp på plus igen. Eftersom barnen också är trötta är vi inte en bra kombination just nu. Ikväll brast det för mig när Freja började bråka så fort vi låste upp ytterdörren och kom hem. När hon skulle gå och lägga sig var hon så arg på mig så hon nästan var blå. Jag blev arg, höjde rösten rejält och sa dumma saker. Hon somnade arg på mig, DET känns inte bra. Idag är jag inte så stolt över mig själv och hur jag hanterade situationen. 

Den här kvällen har varit fruktansvärd. Tobbe var borta och Freja och jag hade det som vi hade det och Selma mådde inte så bra. Jag sprang emellan två gallskrikande barn tills jag själv satte mig på en pall, lät barnen skrika lite och grät en skvätt över situationen. 

När Tobbe kom hem var det lugnt i huset äntligen. Jag är totalt slut och ska nu förhoppningsvis sova många timmar innan jag vaknar till en ny dag med nya möjligheter. Imorgon ska jag vara glad!




Att leva i nuet

Den här veckan fick jag en liten verklighetscheck. Jag var på anställningsintervju igår och det kändes helt bisarrt att kastas in i den världen en stund efter att ha varit hemma i 2,5 år. 

Helt plötsligt slog det mig hur kort tid det är kvar på min mammaledighet. I augusti ska jag lämna mina barn för att åka och jobba och om jag har tur träffa dem ett par timmar om dagen. Jag fick panik. Fullständig panik. Det känns inte alls logiskt att vara ifrån dem så många timmar av deras liv. Jag har varit med dem sen de blev till. Knappt lämnat deras sida alls. Det knyter sig i magen när jag tänker på det. 
När jag kom hem igår och inte hann träffa Selma innan hon somnade för natten började jag gråta som ett barn för det kändes så hemskt alltihop. Jobba 8-17 och restid på det. Ush. Jag. Vill. Inte. 

Det är bara att acceptera. Det är så livet ser ut och jag vet att det kommer bli bra. Jag är sämst på att hantera förändringar och jag gråter alltid innan jag kommit in i nya saker men jag vet att det blir bra. Tobbe går ner i tid om jag får den här heltidstjänsten och han får möjlighet att få mer tid med barnen. Det kommer ju bli bra det vet jag ju!

Nu försöker jag leva i nuet och inte tänka på vad som kommer. Idag är Freja risig och vi har varit hemma hela dagen. Jag har njutit av att få vara med mina tjejer trots gnäll och bråk. Vi har lekt hela dagen. Byggt brio tågbana, byggt duplo, klätt ut oss, kittlats, skrattat och myst i soffan . Fy tusan vad jag älskar mina tjejer. Freja får mig att skratta varje dag och mitt hjärta smälter varje gång Selma kommer krypande i rekordfart bara för att få en liten stunds mys i mammas knä innan upptäcktsfärden fortsätter. Jag är enormt lyckligt lottad som haft förmånen att vara hemma med dem så här länge <3








Tidigare inlägg
RSS 2.0