Rakt i hjärtat
Igår såg jag bilden på den lille döda pojken liggandes i strandkanten. Den bilden berörde mig något oerhört. Det gjorde ont i mig när jag såg den, fysiskt ont och jag bröt verkligen ihop. Det blev så verkligt. Där låg en pojke, inte mycket större än Freja som inte kommer få växa upp. Så oerhört sorgligt och så fruktansvärt orättvist. Jag vill göra något men det är så svårt. Det känns som en så liten menlös grej att skänka pengar men allt gör skillnad.
Hur kan det bli så här i världen?
Idag känner jag mig så oerhört tacksam att mina barn får leva och växa upp i Sverige. Mina problem känns plötsligt så banala. Vi är friska, lyckliga, har ett hem att känna oss trygga i.
Kommentarer
Trackback
