Mickis

Vilken dag och vilken kväll! Idag var jag och selmson på kalas för lille Frans som fyllde ett år igår. Frans mamma Åsa är galen och hade verkligen gått all in och gjort det så fint. Vimplar och ballonger överallt. En lunchbuffé med grillat kött, hemgjort potatissallad, röror och sallad. Efter det blev det hemgjord babblarna-tårta och tre sorters kakor, hemgjorda såklart. Så trevligt och så gott! En bättre måndag kan man säga. 
Massor med barn och roliga leksaker :)

Det har varit några slarviga veckor för mig. Jag har slarvat med maten. Påsk, hotellnatt och födelsedagskalas var en utmaning som jag inte hanterade jättebra. MEN i veckorna har jag varit strikt och jag har kommit igång med träningen så den här veckan lyckades jag gå ner 2,5 kg ändå. Nu är jag peppad att bli superstrikt :)

Idag sken solen över oss och det var verkligen vår i luften. Efter en lång jobbnatt för Tobbe så kunde han vara ledig idag och vi gav oss ut på en premiärtur med cykelvagnen. Tobbe hade barnen i vagnen och jag cyklade på min nya fina cykel. Jäklar vad kul det var att cykla. Barnen hade det mysigt där bak och Freja somnade som en stock. Hon den lilla tösen som skulle sova hon var såklart klarvaken och låg och babblade. Allt var frid och fröjd tills vi var på väg hemåt. Då flippade båda barnen ut och ville inte alls sitta längre. Men fram tills dess var det magiskt och jag längtar så efter mysiga cykelutflykter i sommar. 

Idag känner jag mig stolt över mig själv, väldigt stolt faktiskt. För några veckor sedan började jag med Viktväktarna och nu har jag gått ner 5,4 kg. Det känns så otroligt bra och det bästa är att jag inte ens saknar något. Jag äter allt bara kontrollerat. Inga förbud bara planering! 

Nu är vi ute ur sjukdimman och jag känner mig lättare! Två glada lite hostiga tjejer som orkar hitta på saker igen. Vi är ute och njuter av solen och hänger på öppna förskolan och njuter av vår sportlovsvecka tillsammans vi tjejer. 

Idag blev den tredje familjemedlemmen sjuk, 39 graders feber, hosta och en väldans massa snor. Stackars lilla Selma, det är inte lätt att vara sjuk när man är liten. Speciellt inte när man har en sjuk storasyster som tar mammas uppmärksamhet hela tiden och slåss när hon inte får den. Nu har alltså pappan och barnen i den här familjen åkt dit och jag är kvar. Snälla snälla låt mig klara mig. 

Idag var jag hos Caroline som ska sy mim bröllopsklänning och lämnade spetsen jag valt och måttade. Medan vi höll på snackade våra bebisar med varandra på golvet. Perfekt! Om en månad får jag prova första etappen. Det är såååååå spännande att se hur den blir. Vi lämnade Caroline och åkte till Mall of Scandivia för att koll in det centrumet. Jag har inte varit där förut så det var kul att se. Det är inte helt olikt Täby centrum som kag har bara runt hörnet men några roliga butiker finns det och framför allt en massa schysta matställen så jag kommer definitivt åka dit igen. Jag och Selma käkade lunch på Zacalo (tror jag det heter, haha) ett mexikanskt snabbmatsställe med såååå god mat. Äkta mexikanskt inget tacobar inte. Jag och Selma åt tortillas med kyckling, guacamole och mangosalsa. Selma dansade i sin stol för det var så gott. Den tjejen alltså, hon äter allt utom burkmat!
Det kommer bli såååå gulligt om de bara vill ha på sig det :)

Helgen kom och gick och sjukstugan fortsätter. Freja var feberfri nästan hela dagen igår och idag men på eftermiddagen fick hon 39 grader igen och var helt slut. Jag tycker så synd om henne. Vår vanligtvis så energiska tjej har inte orkat göra ett dugg på hela helgen. Hon har bara legat i soffan eller någons famn och kollat på film. Min lilla skrutt. Min lilla gladfis som alltid har tungan ute :)

Jag lovade att bli bättre på att skriva här, det gick ju bra...

Den här bilden gör mig lycklig. Den här mannen är den bästa mannen som finns och jag älskar honom så otroligt mycket. Den bästa fästmannen man kan tänka sig och världens finaste pappa till våra barn. Jag är så lyckligt lottad <3

Min yngsta dotter har kommit in i en galet jobbig fas. En fas som innebär att så fort hon märker att jag ens är på väg bort från henne så börjar hon gallskrika. Hon bara gnäller och hänger i mina ben och vissa dagar tar liksom mitt tålamod slut. Idag är jag totalt totalt slut och det var så otroligt skönt när Tobbe klev innanför dörren och det blev helg. Äntligen lite avlastning! 

Ush vad länge sedan det var jag skrev något här, skäms Mikaela! Jag har ingen ursäkt. Jag fastnade i en serie och blev besatt. Jag började titta i julas och har nu sett de fem säsonger som finns. Herregud. Har du inte sett Homeland säger jag bara SE DEN!!!

Jag tror Tobbe håller på att bli sjuk i huvudet. Han har hand om tre barn just nu. En 2-åring, en 9 månaders bebis och en 30-åring som är invalidiserad. Han har inte så mycket vuxet umgänge på dagarna, haha. Nu går han runt och pratar med sig själv samtidigt som han diskar och upprepar samma sak 2572 gånger med en äcklig snuskgubbe röst, hahahahahahahaha. Man kanske blir knäpp i kolan av att umgås med dessa muppar :)

I några dagar nu har Freja vaknat mitt i natten och varit totalt livrädd och gråtit otröstligt. Vi antar att hon drömmer mardrömmar. Nu de senaste kvällarna har hon också vägrat gå och lägga sig och verkar rädd för sitt rum. Igår läste vi en bok i soffan och när jag läst den 5 gånger tröttnade jag och bad henne gå in i hennes rum och hämta en annan bok. Hon gick mot sitt rum och tvärstannade när hon såg att det var mörkt där inne. Började skrika nej nej nej och började gråta. Då insåg vi att hon kanske blivit mörkrädd. Idag var vi och köpte en nattlampa och vi försöker göra hennes rum till en säker och mysig plats. Läggningen just nu är hemsk och så fort vi börjar med pyjamas och borsta tänderna får hon total panik och är helt otröstlig. Det gör ont att se henne så rädd. Hon som alltid varit så otroligt lätt att lägga och alltid varit enormt trygg i sin säng. Lilla älskling. Vad kan vi göra? 

Dags att summera det här året. Det har varit högt och lågt men på många sätt ett fantastiskt år.
När Tobbe var ledig med oss de första veckorna köpte vi en ny fin bil där vi får plats med hela familjen och lite till. Bästa köpet! 
I september firade vi Calle och Frida som fyllde år och tobbes mamma blev också firad. Misan gjorde slut med sin pojkvän sedan 7 år och flyttade hem till mamma och pappa.Den 6/12 välkomnade vi lilleprinsen Sundström och jag blev gudmor.

Jag såg någon som skrivit en lista på gulliga ord hennes son sa nu vid 2 års ålder för att komma ihåg. Det tyckte jag var en väldigt rolig ide så jag måste göra det samma.

Igår var första dagen med snö här i Stockholm. Solen sken och det var isande kallt. Tobbe köpte en pulka till Freja och vi pälsade på barnen och oss själva för att gå ut och njuta. Pulkapremiär för selmisen. Njae, riktigt så blev det inte. Jag hann vara ute i 35 sekunder innan jag bara skulle springa ner i källaren och hämta bebispulkan. Kom innanför porten och känner hur mitt högerben bara försvinner på det glashala golvet. Ser knät ligga, ja där det inte ska ligga... Typ 1 dm från där det ska ligga och jag bara skriker. Ligger där i trapphuset med knät ur led, Tobbe med barnen försöker hjälpa mig att vrida tillbaka det men det går inte. Så han får ringa ambulans. Ambulans och sin mamma för att hon ska komma och ta barnen. Herregud. Nu är knäet tillbakavridet och jag hoppar på kryckor, idealiskt med två små barn hemma. Inte. Fy fan alltså. Jag är mest bitter över att det var mitt friska knä som hoppade denna gången. Det suger. Nu jävlar ska jag bli stark som en jävla oxe och det här ska aldrig få hända igen!

Det fick bli tre bilder. Stora Morgonpaket under granen till barnen. Bord och stolar! Selma tog sina första krypsteg på riktigt och Hampus kom över på julfrukost precis som han gjort de senaste tre åren. 

En suddig bild med tre lyckliga flickor får representera den här luckan. Jag ser mig själv som en närvarande och kärleksfull förälder men som kan säga ifrån när det behövs (det behövs med en trotsig två-åring!). Jag hoppas att mina flickor håller med och jag hoppas att de kan känna att de kan prata med mig om allt när de blir större!