Mickis

Igår var första dagen med snö här i Stockholm. Solen sken och det var isande kallt. Tobbe köpte en pulka till Freja och vi pälsade på barnen och oss själva för att gå ut och njuta. Pulkapremiär för selmisen. Njae, riktigt så blev det inte. Jag hann vara ute i 35 sekunder innan jag bara skulle springa ner i källaren och hämta bebispulkan. Kom innanför porten och känner hur mitt högerben bara försvinner på det glashala golvet. Ser knät ligga, ja där det inte ska ligga... Typ 1 dm från där det ska ligga och jag bara skriker. Ligger där i trapphuset med knät ur led, Tobbe med barnen försöker hjälpa mig att vrida tillbaka det men det går inte. Så han får ringa ambulans. Ambulans och sin mamma för att hon ska komma och ta barnen. Herregud. Nu är knäet tillbakavridet och jag hoppar på kryckor, idealiskt med två små barn hemma. Inte. Fy fan alltså. Jag är mest bitter över att det var mitt friska knä som hoppade denna gången. Det suger. Nu jävlar ska jag bli stark som en jävla oxe och det här ska aldrig få hända igen!