Rädslan
Jag tror jag skrivit om den förut här i bloggen. Den där rädslan som följer med på köpet när man blir förälder. Helt plötsligt finns det så mycket att oroa sig för. De där allra finaste man har vill man skydda till vilket pris som helst. Jag får panik när jag läser om sjuka barn eller om barn som varit med i en olycka. Jag drömmer ofta att någon av tjejerna blivit allvarligt sjuka och att jag liksom ser saker växa i kroppen på dem.
Mina små sjuklingar. En med feber och en med öroninflammation :(
Jag är ingen person som går och oroar mig för saker hela tiden men sedan jag blev mamma finns den onekligen där. Den där rädslan att något ska hända mina barn.
Imorse ramlade Freja och slog i huvudet och blev lite ledsen. Jag var inte med när det hände men Tobbe sa att det inte var någon fara med henne. Hon blev snabbt glad igen. Senare på morgonen tyckte jag hon var lite loj och avslagen och hon sa att hon hade ont i huvudet men jag tänkte inte så mycket på det. Hon har en förmåga att alltid säga att hon har ont någonstans när det gäller saker hon inte vill göra.
Dagen gick och sedan fick jag ett samtal från förskolan. Hon sa att Freja inte alls var sig själv och att de trodde att hon skulle kräkas flera gånger. Hon bara låg på golvet helt orkeslös. När de säger så blir man ju jätterädd! Jag hämtade hem henne och hon bara hängde över min axel. Tobbe kom hem och åkte in till barnakuten med henne. Vi ville vara säkra på att inte fallet hade orsakat en hjärnskakning!
Det var ingen fara med lilla Freja hon hade oturen att bli riktigt sjuk samma dag som hon slog i huvudet. Inne på akuten fick hon 39 graders feber. De kollade öron och hals när hon ändå var där. Det var en trött liten tös som kom hem på eftermiddagen. Nu sover hon gott i sin säng och vi hoppas på att alla får må bättre imorgon <3
Kommentarer
Trackback
