När det rinner över
Jag vet inte vad det är med mig. Sedan i slutet av förra veckan har jag känt mig låg. Nära till tårar och nära till att bli arg. Energin sinar med sömnlösa nätter och tidiga morgnar. Jag ligger på minus och kan inte riktigt ta mig upp på plus igen. Eftersom barnen också är trötta är vi inte en bra kombination just nu. Ikväll brast det för mig när Freja började bråka så fort vi låste upp ytterdörren och kom hem. När hon skulle gå och lägga sig var hon så arg på mig så hon nästan var blå. Jag blev arg, höjde rösten rejält och sa dumma saker. Hon somnade arg på mig, DET känns inte bra. Idag är jag inte så stolt över mig själv och hur jag hanterade situationen.
Den här kvällen har varit fruktansvärd. Tobbe var borta och Freja och jag hade det som vi hade det och Selma mådde inte så bra. Jag sprang emellan två gallskrikande barn tills jag själv satte mig på en pall, lät barnen skrika lite och grät en skvätt över situationen.
När Tobbe kom hem var det lugnt i huset äntligen. Jag är totalt slut och ska nu förhoppningsvis sova många timmar innan jag vaknar till en ny dag med nya möjligheter. Imorgon ska jag vara glad!
Kommentarer
Trackback
