Mickis

Jag älskar dig

Jag läste precis igenom mina senaste inlägg och blev deprimerad. Det är ju sanningen, min vardag just nu och vi har precis genomlidit ännu ett skrikpass på tre timmar. Nu deckade hon av utmattning och jag ska strax försöka lägga ned henne. Men idag har ändå varit en bra dag. Selma har varit jättenöjd nästan hela dagen. Suttit i sittern och kollat på mamma när hon diskade och legat vaken i vagnen och pratat med fjärilen och det väger upp så mycket. Jag älskar henne. Av hela mitt hjärta älskar jag den där lilla argisen med den intensiva blicken. Mina fina tjejer är de bästa som finns! Det får jag aldrig glömma.

Sen är jag så enormt lyckligt lottad som har så fina vänner som lyssnar, stöttar och kommer med kloka ord. Och att skriva här hjälper. Det är som min terapi. Kanske att någon läser och finner lite tröst i att de inte är ensamma...

Kram på er och håll tummarna för att vi får en bra natt 

Carro och jag i min säng på en fest för åtta år sedan... Det var tider det 

Det är klart att du älskar henne <3 Usch, jag tycker att du är en sån stark kämpe, oavsett hur lite du antagligen känner att du är det emellanåt. Jag kan inte riktigt förstå hur kämpigt det är eftersom jag inte varit i din situation. Men jag märker på dig hur utmattad och antagligen hjälplös du känner dig ibland. Men inte en sekund tvivlar jag på din kärlek till Selma och Freja. Och jag vet att det kommer att gå över, det går så mycket i perioder. Önskar att jag kunde vara där, ge dig en kram och gå omkring lite med lilla skrikaren så att du kunde få vila dig lite grann. Skickar lite kärlek här och hoppas att det värmer lite i alla fall. Du är fantastisk (och du är en fantastisk mamma, trots dagar när Freja slår sig och trillar och allt). <3