Mickis

Det är kämpigt nu för mig och Selma. Hon har börjat kaskadkräkas och vill bara äta hela tiden eftersom allt kommer upp. Hon är aldrig nöjd när hon är vaken och just nu känner jag mig helt dränerad. Apatisk. Jag känner ingenting, är helt tom och likgiltig. Det avlöser liksom varandra här hemma. Sekunden Freja somnar vaknar Selma och bara skriker och skriker. Hela kvällen har jag vandrat runt med Selma i bärselen. Vyssjat, vaggat, sjungit och buffat i blöjrumpan. Nu slocknade hon äntligen och alldeles strax ska jag försöka lägga ner henne och få lite sömn själv. Jag hoppas med allt jag har att det är bättre imorgon för då är jag ensam igen.