Tiden
Jag förstår inte var tiden tar vägen. VAR TAR DEN VÄGEN? Dagarna går i ett och jag hänger inte med. Snart är barnen vuxna och flyttar hemifrån innan jag hinner blinka.
I tisdags blev Selma två månader, helt galet. Det känns som hon precis kom men ändå som hon funnits i vår familj för alltid. Freja växer så det knakar och har hunnit bli 1,5 år! Vi var på kontroll i måndags och hon är en lång tjej. Två kurvor över det "normala".
Freja är så oerhört lycklig just nu. Det fullkomligt bubblar i henne av lycka och hon skrattar mest hela dagarna och jag tror det beror mycket på att hennes pappa nu äntligen är hemma med oss. Som hon och jag har längtat. Man märkte verkligen att jag inte räckte till på slutet, hon var så ledsen för att jag inte riktigt hann med när Selma bara skrek. Men nu har Selma lugnat ned sig betydligt och det är lugnare över lag hemma.
På måndag åker vi till Gotland hela familjen och är borta i drygt två veckor men innan det ska vi hinna till rönninge by nu imorgon med några kompisar och i helgen ska jag få se Bettans nya hus.
Att städa lägenheten och packa för mig och barnen måste också hinnas med. Tobbe får packa åt sig själv, det borde han klara, haha.
Ska försöka ta mig tid att skriva om MÖHIPPAN vi ordnade förra helgen för världens bästa Carro också men det får bli en annan gång för nu ska det sovas. Selma och Freja sover i sina sängar så sött och Milo och Tobbe här i sängen bredvid mig. Bara Elmo som saknas men han är ute och gör Enebyberg osäkert.
Godnatt
Kommentarer
Trackback