Mickis

2015 börjar på sämsta möjliga sätt och just nu försöker vi bara ta oss genom dagarna här hemma. Det känns som att tiden står stilla och vi väntar bara på att det onda ska få ett slut. Freja och jag försöker göra roliga saker på dagarna och vara som vanligt men det är inte lätt när den man älskar allra mest går igenom det värsta man kan tänka sig. Det är svårt att inte tänka på allt som kommer hända i år och inse att vi inte kommer få dela det med alla... Jag är glad att Freja är så liten och inte behöver förstå det som händer för jag vet inte hur jag skulle förklara för henne. Trots det är hon det bästa stödet man kan ha, när vi gråter kryper hon upp i famnen, kramas och pussas. Fina underbara tjej, du ger oss så mycket lycka mitt i allt det svåra.