Mickis

Förra veckan förlorade Tobbe sin pappa och Freja sin farfar. Han förlorade kampen mot cancern efter nästan tre års sjukdom. Det var tungt, sorgligt men samtidigt en konstig lättnad att han slipper ha ont längre. Han lämnar ett stort tomrum efter sig men vi kommer för alltid att minnas honom med glädje. Han var en av de första som kunde framkalla de där bubblande skrattet hos Freja, han lärde henne bus och Freja älskade verkligen sin farfar. Sista gången hon och jag träffade honom var hon på ett alldeles strålande humör, charmade hela personalen på vårdhemmet och för att inte tala om sin farfar. Det känns så bra att det är den bilden jag får bära med mig. En kycklig tjej som Visar allt hon kan och en stolt farfar. Vi kommer sakna dig enormt Rune <3

Det är så konstigt att livet fortsätter efter att sådant här händer. Men med en ettåring finns det inget annat. Livet fortsätter med sjukdomar och öppna förskolan och allt vad vardagen innebär. Freja har varit skruttig ett bra tag nu, visst hon har varit lite snorig men vi har trott att hon påverkats av allt som hänt för humöret har varit minst sagt instabilt. Men idag blev det värre och hon började ta sig för öronen så jag frågade helt enkelt om hon hade ont i öronen och hon sa ja och pekade i örat. Fina älskade tjej som börjar förstå så otroligt mycket! Nu vet jag ju inte om det verkligen är öronen som spökar men vi fick en tid hos läkaren imorgon för att kolla upp! Nu fick hon Ipren och nässpray innan läggning så får vi hoppas att hon sover natten igenom.