Ibland låtsas jag
Jag står på jobbet och har absolut ingenting att göra så därför surfar jag runt på bloggar å läser roliga artiklar och krönikor. Läste precis nåt inlägg om att man ibland "ljuger" för att man skäms för att säga sanningen. Alltså då pratar vi om löjliga saker som absolut inte spelar någon roll egentligen. Som att ljuga om att man tycker att en viss maträtt är äcklig fast man egentligen tycker att det är skitgod. Men man skäms över att man gillar den å ljuger därför.
Mitt problem handlar dock inte om mat utan om små töntsaker som kommer upp i en diskussion. Ofta kan det handla om filmer eller böcker. Ofta ljuger jag om att jag sett en film eller läst en bok bara för att jag skäms för att säga att jag inte gjort det. Jag känner mig okulturell. Men i slutändan slutar det ju ändå alltid med att jag måste erkänna för att jag inte har någon aning om innehållet. Men det sjuka är att jag gör det helt omededvetet. Jag hör mig själv säga -Ja, den filmen har jag sett, den e skitbra. Det går inte att stoppa å sen står jag där å undrar vafan jag håller på med.
En annan sak som jag ofta hör mig själv säga ja till är om någon berättar om någon liten pluttort å frågar om jag vet var den ligger. Då kommer det igen. -Jamen det vet jag var det ligger. Fast jag egentligen har en jävla aning.
Alltså vafan, vad spelar det för roll om jag vet var den ligger eller inte. Man e bra konstig iblandalltså!
Vad gör ni för konstigheter?!?
Kommentarer
Trackback
