Mickis

Igår var det ett år sedan vi fick reda på att Tobbes lillebror hade en hjärntumör. Han fick åka akut till Karolinska för att det skulle ta reda på vad de skulle göra. Då var han 22 år gammal. Jag kommer ihåg det så väl. Det var Tobbes äldsta syster som ringde och berättade och jag kommer ihåg hur Tobbe bara bröt ihop. Lugna fina Tobbe som är bäst i kriser och alltid är så lugn och metodisk. För honom var det som att det värsta redan hade hänt medans jag lyckades hålla mig lugn och tro på att allt skulle bli bra. Jag tror det var tur, vi fungerar så i kriser. Bryter en av oss ihop så håller den andre lugnet. 

Sedan blev det operation och behandling och Hampus mådde så dåligt, han som är så stark och frisk, det var jobbigt att se vad en sådan aggresiv behandling gör med kroppen. Men eftersom han var ung och stark så klarade han det ändå bra. Jag tror han började jobba igen i juni vilket är fantastiskt. Nu jobbar han några timmar om dagen och är på väg tillbaka till sitt gamla jag. Igår satt en frisk Hampus i vår soffa och skrattade. Det går att slå cancer på käften!