Tårar
Jag läste precis om en liten tjej som är på flykt. Hon är 1,5 år gammal och har aldrig upplevt något annat än krig och flykt. Jag kan inte läsa sådant. Det gör ont i mig och tårarna börjar spruta. Jag kan inte ta in att en liten flicka i frejas ålder ska behöva sova på en filt i skogen vid gränsen till Ungern. Sova med mardrömmar om vad hon behövt gå igenom i sitt korta liv. Mina tjejer ligger tryggt i sina sängar medan hon ligger där, kall, ensam, utan trygghet och hjälp. Det gör ont I hela mig.
Man känner sig otillräcklig, det finns inte mycket man kan göra men jag gör det jag kan. Jag skänker pengar och jag skänker kläder. Imorgon åker en kasse med barnkläder iväg till någon som behöver. Jag hoppas att det kan göra någon skillnad för någon där ute.
Och jag känner enorm tacksamhet över att mina barn får ligga tryggt i sina sängar. Jag kan ge dem trygghet och värme och låta den få upptäcka världen på deras vis. Enorm tacksamhet!
Kommentarer
Postat av: Sandra
Jag tänker mer på sådant nu när jag själv väntar mitt första barn.
Trackback
