Mickis

Nu gör det ont på ett helt annat sätt än tidigare! Vi skulle gått på glöggfest nu på eftermiddagen men det blir sängläge med vetevärmaren, jag är helt slut. Ska försöka få lite sömn. Vi får se om det går över eller om det kanske e något på gång...

När jag kom hem på eftermiddagen tänkte jag lägga mig i soffan å vila lite, men då började Elmo kräkas å han slutade inte. Det kom liksom inte upp något utan bara massa skum som liksom flög ut. Ursäkta att jag förklarar detta! Han såg helt knäckt ut å gick och gömde sig under sängen. När han hade kräkts 7 gånger fick jag panik å ringde till veterinären som sa att det kan vara väldigt allvarligt när det inte kommer upp något, att det kan vara något som fastnat i magen. Pappa hämtade upp mig å vi åkte in. Såklart slutar kattjäkeln att spy när vi kommer in men han e fortfarande låg så vi tar blodprov å väntar på röntgen. Då helt plötsligt blir han superpigg och helt sig själv igen. Vi frågar om röntgen är nödvändig då och det tycker inte veterinären bara vi kommer in igen om det blir värre. Så det var bara att åka hem, 2700 kronor fattigare och med en katt som verkar må alldeles utmärkt. Man skäms ju nästan lite när man åker in å han verkar helt frisk men jag lovar att han var jättedålig här hemma! Suck.

När jag ser den här bilden på Tobbe och Noa som nu är tre år dör jag lite av längtan, snart står han där med vår lilli skrutt ❤️

Godmorgon alla som läser min lilla blogg, ni har blivit väldigt många på sistone, himla roligt måste jag säga, det inspirerar mig att skriva lite! 

Spark spark spark, idag är det en galen bebbe där inne! Jag måste kissa typ varje minut känns det som, sjukt irriterande! Idag har jag lunchat med Carro å pratat en massa strunt, alltid lika trevligt att hinna ses en stund! Efter det tog jag en tripp till Täby C å bokade klipptid som jag hoppas jag hinner utnyttja och så köpte jag födelsedagspresent till Johanna tobbes syster som fyller år i nästa vecka, om ingen Lillis kommit så ska vi på kalas på söndag. Nu kraschar jag i soffan en stund innan jag ska hämta Tobbe i mörby, han har tydligen cravings efter thaimat så vi ska köpa det till middag, trodde det var jag sol skulle ha cravings inte han :)

Jag har precis läst Underbara Claras inlägg där hon säger att killar som inte får leka med dockor växer upp med ett handikapp då de inte får lära sig omvårdnad. Jaha tänker jag då borde det vara kört för mig och min lilla dotter. Jag har aldrig lekt med dockor, när jag var liten hade jag en massa dockor och barbies och grejor men även bilar, bilbana och tåg. Jag valde ALLTID bilarna framför dockorna trots att jag bara hade rosa klänningar med Kajsa Anka och Mimmi Pigg på. Jag kan inte på något sätt tro att det handlar om vad man leker med om man lär sig omvårdnad eller inte, det måste ju bero på omgivningen. Växer man upp i en familj där man ser att man behandlar varandra väl och får ta egna beslut tror jag att man lär sig det per automatik. Min lillebror är uppväxt med två storasystrar, vi tvingade honom att klä ut sig i klänningar och måla naglarna men han valde alltid själv de mer typiska killgrejerna som tex power rangers robotar, dinosaurier, Batman etc. Han ville bli dinosaurie när han blev stor! Trots att han bara lekt med sådant är min lillebror en av de snällaste och mest omtänksamma killarna jag känner, kanske för att han växt upp med två systrar inte för att han inte lekt med dockor. Jag vet inte om jag är så bra på att uttrycka mig och kommer säkert få skit för mina åsikter nu men det jag vill få fram med det jag skriver är att jag tycker att det känns extremt fel att säga att någon kommer "få ett handikapp" om man inte får leka med dockor, det känns i mina ögon bara helt fel och väldigt dumt uttryckt. Vad tycker ni?

Började dagen med ett besök hos min kiropraktor Katarina som blev arg för att jag kom idag igen med magen, haha hon tyckte hon skulle komma igår på hennes namnsdag. Underbart att vara hos henne i alla fall för nu känns det så mycket bättre i kroppen och framförallt i höfterna som gjort så ont de senaste dagarna. Efter besöket hos Katarina tog jag en sväng till mörby centrum för jag behövde verkligen investera i mössa, vantar å varm halsduk, det var nämligen -3 grader här i Stockholm idag. Brr! Jag hade hoppats på å slippa sådan här kyla med magen då jag verkligen inte får igen vinterjackan å vägrar köpa en när jag nu passerat beräknat datum, men nu har jag halsduk som håller mig varm i alla fall! Stötte på en gammal kollega i centrum å blev bjuden på fika och en pratstund, himla trevligt. Sedan åkte jag vidare till Frida för att hjälpa henne flyttpacka eller snarare stjälpa hehe men vi fick ut några saker på blocket och Facebook så hon blev i alla fall av med en byrå. En lunch på de å sen var jag helt slut! Eftermiddagslur på soffan å molande värk i ryggen... Kom på mig själv med att helt omedvetet gå å packa ner kläder i BB väskan, man vet ju inte om den här molande värken betyder något. 

Idag är dagen då du är beräknad min lilla bebis. Nu är jag så peppad på att du ska komma ut så om du känner dig redo  är det bara att köra! Jag har läst så många förlossningsberättelser och känner att nu är det min tur. Tänk att du nu legat där inne i min mage i 280 dagar, jag har känt dig sparka och jag har varit orolig när du är stilla vilket är jätteofta, betyder de att du kommer bli en lugn bebis? Välkommen ut så vi kan lära känna varandra! Din pappa längtar så han spricker, han kommer bli världens lyckligaste när du bestämmer att det är dags. Han kommer bli världens bästa pappa de vet jag för han e världens bästa pojkvän som alltid tar hand om oss!

Idag har jag en riktigt dålig dag. Krämpor i kroppen och en huvudvärk som håller på att döda mig. Förutom allt det är jag även skitledsen. För en tid sedan hände något med någon jag kallade för vän, någon jag kallat för en av mina bästa vänner i ungefär 18 år kom jag fram till igår. Den här såkallade vännen har inte bara behandlat MIG som skit utan har även försökt få med andra av mina nära på att tycka att jag är en idiot. Hon ringde Tobbe och tyckte att hon skulle få medhåll från honom om att jag har blivit konstig under graviditeten vilket hon såklart inte lyckades med, och nu igår fick jag reda på att hennes mamma har kontaktat min mamma och sagt att det är så tråkigt hur "jag har vänt dem ryggen". De gör mig så jävulskt ledsen. Det är dem som vänt mig ryggen och hittat på en massa saker om mig som jag inte ens gjort. Jag har aldrig någonsin blivit så illa behandlad av någon i hela mitt liv och nu ska jag få höra hur hemsk JAG är. Jag har försökt att inte bry mig, vara stark och försökt se det som så att det är jag som vinner på att få ut dessa människor ur mitt liv, jag vill ändå inte ha någon som behandlar mig så i det men någon gång kommer man till en gräns när man inte orkar mer. När det går så långt att min mamma ska kontaktas för att hon ska få reda på "hur hemsk jag är" då rinner det över. Jag undrar vad som sagts om mig i sällskap av alla våra gemensamma vänner, tycker de också att jag är hemsk nu för de bara hört hennes sida av storyn? Jag orkar inte ens tänka mer på det nu för då blir jag ännu mer ledsen. 

Nästa söndag är det första advent men eftersom jag älskar att ta fram alla julsakerna och piffa hemma så tjuvstartar jag redan idag för tänk om det kommer en liten i nästa vecka, då kommer jag säkert inte ha tid att piffa :)

Igår kväll började jag få förvärkar å inatt vaknade jag av att det gjorde rejält ont, men jag somnade om och vaknade nu, och nu är de som bortblåsta. Jag har dessutom fått sova hela natten efter att jag vaknade den gången och inte ens behövt gå upp och kissa. Den här väntan på att något ska hända alltså, suck!

Nej, ingen bebbe idag så det blev ett besök till tandis. Nu har jag fått en provisorisk tand som ser ut som min egna som jag ska ha tills jag kan få den riktiga någon gång i januari. Skönt att se ut som mig själv igen! 

Sammandragningar, smärta, trötthet och oro, ja det är ungefär där jag befinner mig just precis nu. Jag vill bara att hon ska komma ut nu så jag slipper oroa mig för henne där inne hela tiden. Hon och hennes ojämna rörelsemönster. Hela natten till idag oroade jag mig å halva dagen idag, sedan somnade jag på soffan för jag var så utmattad. En sväng till barnmorskan lugnade mig lite i alla fall, jämna fina hjärtslag och hon reagerade direkt när vi "bråkade" lite med henne vilket är bra. Nu ligger jag i sängen med sammandragningar å bara väntar på att något ska hända men det behöver det ju inte alls göra... 

För ett tag sedan så köpte Tobbe en ny leksak till oss, en robotdammsugare som heter Neato. Fy fasen vad jag gillar honom! Han städar medan jag är hemifrån och när jag kommer hem är det dammsuget och fint hemma. Dessutom hjälper han oss att plocka undan eftersom han inte kommer fram om vi lämnar saker framme. Helt enkelt underbart! Rekommenderar honom starkt och han klarar till och med av allt katthår!

Gick just in på Blondinbellas blogg och såg att hon fått sin lilla son idag. En liten bild på ett par små fötter i sockar och jag börjar stortjuta. Tårarna bara sprutar Hej hormoner. Samma sak hände igår när jag var i Täby centrum och såg en helt nykläckt liten skrutt i sin mammas famn, behöver jag säga att jag längtar nu? Tänk att vi snart har ett eget litet knyte som ska fylla ut alla fantastiska bebiskläder som hon fått. Nu gråter jag igen, herregud!

Helvete vad trött jag är idag. Jag känner mig helt förvirrad, så trött är jag. Tobbe sa precis - Eh, hur ska jag säga de här på ett snällt sätt... Men du ser hängig ut, liksom jääättetrött. Ska du kanske vila en stund älskling? 

Jag sa ju att jag var pigg i förra inlägget. Tji fick jag för efter jag skrev det blev jag så trött att jag spenderade resten av dagen sovandes i soffan, jag vaknade till några gånger å tittade lite på tv men jag sov nog bra många timmar. Sen hämtade jag Tobbe vid tunnelbanan å vi köpte kinamat med oss hem som vi precis mumsat i oss, är sååå mätt just nu! Nu blir det nog soffläge igen och en film om jag hittar någon jag vill se, någon som har bra filmtips? Det behövs alltid!

Efter nattens bravader på förlossningen är jag idag helt slut och lite hormonell, känner mig lite nedstämd men ändå rofylld på något konstigt sätt. Jag gråter för allt idag och började precis gråta igen när jag läste en fin artikel om förlossning. Jag tror kanske att jag bara ska gå å lägga mig å sova många långa timmar! God natt!

Igår fick jag panik för att det kändes jättekonstigt i magen och jag kände inte Lillis där inne, hon ville verkligen inte röra sig vad jag än gjorde. Så vi ringde förlossningen å dom sa att vi skulle komma in. Vi åkte dit å fick ligga med en ctg-apparat å kolla hjärtslagen som var jättebra å sedan gjorde vi ultraljud, de tyckte hon hade för lite fostervatten så vi blev tillsagda att komma tillbaka idag för att kolla om vi skulle behöva sätta igång förlossningen. Samma procedur idag, ctg och ultraljud men idag såg allt jättebra ut. Tydligen har den lilla damen en förmåga att svälja lite för mycket fostervatten och innan hon kissat ut det igen ser det tomt ut där inne, knäppis! Så skönt att det ser bra ut och jag slipper sättas igång. Nu är det vila på doktorns order och tillbaka till att vänta... Jag tror det dröjer ena stund till tills hon kommer ut...

Något som man läser om överallt när det gäller graviditet är "nesting", alltså att man hamnar i en fas under graviditeten när man bara boar in sig hemma. Piffar, gör iordning, gör allt man tänkt göra men inte kommit sig för, ja jag har till och med läst om blivande mammor som påbörjat renovering av huset bara ett par veckor innan beräknad förlossning. Jag kan ju säga att jag är såååå där, eller om jag ska vara ärlig har jag nog varit det i en månad. Vi har köpt tapeter till barnrummet och vårt sovrum. Vi har köpt lampor till hallen, byrå till barnrummet. Tobbe och hans syster gav mig gardiner till vardagsrummet i födelsedagspresent och av tobbes mamma fick jag gardiner till köket. Vi har fyllt på så att vi har 12 av alla våra tallrikar igen efter att vi krossat en del, idag har jag varit och köpt en hylla till hallen. Burit och byggt ihop har jag gjort själv, kanske inte så där jättesmart när jag tänker efter eftersom min rygg strejkar nu men vafan fint blev det :) 

För fyra år sedan frågade Tobbe chans på mig och jag sa ja! Tänk att nu när fyra år gått har vi två katter, en lägenhet som vi trivs superbra i, en bebis som snart ska träffa världen och en himlans massa minnen tillsammans. Vi har förlovat oss och kommer förhoppningsvis gifta oss nästa år. Vi har gått igenom högt och lågt tillsammans och jag vet att vi klarar allt! Nu står vi inför den största förändringen någonsin och det är så spännande att se vad som kommer, nu när vi ska bli en liten familj ❤️

Känner mig som en valross, osmidig, orörlig och allmänt obekväm! Jag får ont i höfterna när jag sover och kan omöjligt ligga skönt, trots det sov jag hela natten utan att ens behöva gå på toa, kors i taket! Hur nervös jag än är för att du ska komma ut så vore det faktiskt rätt skönt nu tjejen. Min kropp vill sova på mage igen:)

Just nu sitter jag på sjukhuset och ska sitta i den här stolen i två timmar. Jag har fastat sedan igår kväll och jag får inte äta på ytterligare två timmar. Jag får inte ens dricka vatten och jag tror jag kommer dö av hunger eller möjligtvis tristess. Jag önskar jag jade varit smart nog att ta med mig paddan och hörlurar men jag får nöja mig med mobilen och tidningar. 

Sedan jag blev sjukskriven har jag och katterna en morgonritual, så fort Tobbe har gått till jobbet tar båda katterna över hans säng och så somnar vi om och myser hela morgonen. Matte brukar kanske komma upp runt 9-snåret men herrarna ligger kvar någon eller några timmar till, tröttmössor! Just idag har Milen bestämt att han ska ligga mellan mina ben å jag håller på att svettas ihjäl, men vad gör man inte för dessa mysstunder?